Aftonbladet – 5 augusti 1873, sida 3

mer han att dränka sig i Llyn Cwm Tyn non. Nej; Hon viker af åt höger. Han kan ännu gå upp på Glyder? Det skola vi suart kunna öfvertyga 088 om. Låt oss gifva oss i väg, min gosse! Efter en så god middag, tycker jag mig vara i ständ till att bestiga Mont Blarc. De bäida raska, unga männen skyndade åter in, drogo på sig sina våta stöflar, för sedde rig med kött och bröd, en flaska whiskey, tobak, plaider, och så bar det af igen, för ait följa Elsley på spåren, lemnande mrs Owen tröstlös vid deras förklaring att de fått en oemotståndlig lust till att Bofva den natten på toppen af Glyder. Emedan de båda voro män at ära, ville de ej förråda nigcot hvarken till henne eller ågon annan. y hade lemnat Pen-y-gwryd, likgiltig än det bar, blott han kom så långt bort som möjligt. Rätt framför honom reste sig Glyder Wawr med hjessan omgilven af ett lätt töcken, genom hvilket månens ljus belyste klippblocken i denra oerhördt stora ödemark, En vild längtan att komma dit upp grep bonom; upp ibland molnen — hvart som helst, blott ban blef allena — ensam med sin egen eländiga tillvaro. Denna var vis serligen förfärlig, men förförligare var dock att ega en följeslagare — hvilken som helst, om äfven ur den döda naturen — som kunde erinra honom om det uppträde som han nyligen bevitnat — erinra honom om att på hela jorden fanns ett annat menskligt väsende än han. Ha! att kunna ställa denna klippa emellan sig och hela verlden! Har vek af ifrån vägen, ruzade fram öfver rännilar och vattensamlingar, förbi klippblock, tvärs öfver en torr flodbädd, åter öfver en