Aftonbladet – 4 augusti 1873, sida 3

som ännu är en qvarvarande gåfva hos den besynnerliga, genom bördan af så många tusental af år utsläpade kimbriska racen. Elsley kände väl det stycke som sjöngs; det var: Lärkans flygt. Hvilken bitter kontrast emot hans egna tankar! Han stan. nade dock, liksom tvivgad af en förtrollning, för att höra sången till slut. De hade redan slutat med lärkans flygt uppåt; Elsley hörde den målande musiken skildra huru hon åter på dallrande vingar sänkte sig, så, ånyo höjde sig litet i rymden under jublande toner och slutligen med en ljuf lockning sjönk ned till makan i det lugna boet. Tonmålningen trängde lika smärtsamt till Elsleys själ, som den klart förnams af hans öra; dö stycket var slut, andades han äter friare; han gick bastigt in och igenom den lilla förstugan samt stannade vid köksdörren, Rummet var lågt och taket uppburet af mörka sparrar, på hvilka voro upphängda fläskstycken, fiskredskap, betsel, strumpor, uppsatta till torkning, med ett ord: hela den mångfald af olika artiklar man plägar finna uti en tarflig landtmans hem. Under detta mörka tak syates en grupp af hederliga, dugliga och förvöjsamma menniskor. Främet sågs husbonden, Harry Owen, axelbred och fryntlig, med sitt minsta barn i armarna och ett trohjertadt leende åt hela verlden. Vid spisen var hans gamla svärmor sysselsatt att fräsa och steka någon ljufligt luktande anrättoirg af vildt. En bredaxlad, välklädd man satt med ryggen åt dörren och ettaf husets barn på hvardera knät. (Forst)