Aftonbladet – 4 augusti 1873, sida 3

Ni har rätt! Men kanske skall han skrifvs till mig. Han är ingen pultron, tror jag måhända skickar han mig en utmaning. Ja jag vill afvakta postens ankomst. Skall ni antaga utmaningen, om der kommer? Major Campbell log sorgset. Nej, miss S:t Just; i detta fall ber jag er vara lugn. Jag har redan gjort tillräck ligt onåt inom er familj. Nu, god natt! Jag dröjer tills i morgon; går ni åter till ex syster ? Valencia gick med tungt hjerta. Under alla dessa bedröfliga tilldragelser hade hor knappt haft tid att tänka på Frank, mer Frank hade deremot icke förgätit henne Han hade skyndat upp i sitt rum och låg vaken till morgonen, ur stånd till att somna af idel sällhet, samt uttalande all, ett ren hjertas tacksamhet öfver denna stora, ovän tade lycka. Så hade ett nytt lit tagit sir början, äfven nu i samma stund som bar kastade sig uti en säker dödefara. Ty til krigsteatern skulle han gå; då det hade synts honom lätt att gå dit för att söka en graf — huru mycket mera nu, dä han kände sig-så uppfyld af en besvarad kärleks un derbara lifskraft, att ban tyckte att hvarken kolera, fältfeber eller nägra krigets vVex livgar skulle förmå skada honom. Efter att hafva erfarit ett sädant bevis af Guds kär lek, burn kunde han känna hvarken tvitvel eller fruktan? Föga anade han att några få rum ifrån der hans eget var beläget, Valencia satt uppe hela natten under froktlöst bemödande att lugna Lucia, som vägrade att gå till hvila och timme efter timme vandrade fram och åter i sitt rum i den grymmaste ängest — en ångest, alltför stor, att af mig kunna skildras.