Aftonbladet – 4 augusti 1873, sida 3

ingen skulle känna sig hågad att skratta it. Jag var då i Ostindiska kompaniets tjenst. Ni påminrser er kanske huru hon en gäng skämtade öfver den ostindiska armen och öfver att jag kommenderade svart folk? — Nå, ja, det var blott en ung flickas uddlösa gyckel! Nej, jag mins det inte. Jag glömde det aldrig. Jag kastade bort ala min framtids verkligen goda utsigter och gick tilt linien. .Om jag der har för värfvat heder eller ej, hör inte hit. Jag kom efter några år tillbaka till England. som jag hoppades inte ovärdig att nalkas er syster som jemngod med henne, Då jag kom, fann jag henne gift. Han höll upp ett par minuter och fort satte derefter i en lugn, affärsmessig ton: Godt! — hennes val kunde inte vara annat än henne värdigt och det var nog för mig. Ni kan ej betvifla att jag derefter mera än nägonsin höll min hemlighet helig. Jag återreste till Indien och sökte döden. Sjelf kunde jag inte gifva mig den, ty jag var en kristen och soldat: jag tillhörde min Gud och min drottning; och sikherna ville ej taga mitt lif, huru jag än blottstälde det. Dä hängaf jag mig ät studier, i hoppet att je skulle kurera min olyckliga kärlek och vetenskapen blef min räddare; jag ansåg mig botad; ja, jag var det... Då återvände jag ännu en gäng till England; jag älskade er bror för hennes skull; jag höll er kär, först för hennes, sedan för egen skull. Men jag trotsade på min styrka: Jag antog Scot bushs bjudning att vara med om denna resa; jag såg hetne åter — lycklig, som jag hoppades — jag tänkte öfvertyga mig sjelf om min själs sundhet. Jag betraktade wig som en slags Melchisedek, hvarken ung sller gammal, frigjörd från menskliga pas