Aftonbladet – 2 augusti 1873, sida 3

ren ! utbrast han med en röst, darrande af sinnesrörelse. Hon är ren som Guds klara sol. Det behöfde ni ej säga mig, sade Valencia med sammanbitna tänder. Den dåren! Men i nästa ögonblick förbyttes uttrycket i hans röst frän vrede emct Elsley till den bittraste sjolfanklagelse. Och jdåre, trefa!dt dåre äfven jag! Hvem ärjag, att jag kan st? upp att anklaga honom? O, Gud! Hvad har jag gjori? Han gömde ansigtet i sina bänder. Hvad har ni gjort? bokstafligen skrek Valencia. Intet, som ni, miss S:t Just, eller någon menniska kan klandra. Kan ni ens för ett ögonblick. tro att, så syndig jag också är, jag någonsin skulle kunna hysa en tanke, en käns!a för henne, hvilken jag ej öppet kan erkänna inför Guds englar? Han såg upp, då ban yttrade detta, med ett uttryck af heder och hjertats öimjukhet, som follkomligt bevekte benne, QO, min saint påre! utbrast kon och räckte honom båda sina händer; förlåt mig om jag ett ögonblick — det var blott för ett ögonblick! Jag är ej er saint påre; jag är det ej för någon! Jag är en stackars svag, tanklös, olycklig man, som genom oförsynt påflugenhet har krossat dens hjerta, hvilken är bonom kärast här på jorden. Valencia studsade; men innan hon hunnit begära en förklaring, forifor Campbell med lidelsefull häftighet: Hara är det med henne? Säg mig en dast detta. Skall denna händelse döda henne? Hatar och afskyr hon honom ? Hon tillhör honom högre än någonsin. O, major Campbell, det är för bedröflizt på allt vis. (Furts.)