Aftonbladet – 2 augusti 1873, sida 3

afskyvärdt bref — icke värdigt att bär upp: repas; — ord af en man, hvilken söker ersätta bristande styrka genom giftig ondska, Valencia! Valencia! Det är falskt — det är ett misstag — Han har drömt. Du vet att det är falskt; da skall ju inte äfven öfvergifva mig?Valencia kastade brefvet på golfvet, slöt sin syster 1 sina armar och höljde hennes hufvud med kyssar. Min Lucia! min egen goda, kära syster! Hvilken låghet! Huru fegt! snyftade hon med tårar af den häftigaste harm. Lucias Ängest började nu kunna gifva sig luft i ord och hon sade med klagande röst: Hvad bar jag gjort? Blott för den der blomman! Men hvem kunde drömma om — och att en sådan tanke kunde falla på major Campbell! Valencia, det måste vara en ingifvelse af en ond ande; det kan icke annat! Han var ju sjelf der hela tiden och du äfven, Valencia. Kunde han tro något sådant som att jag midt för hans ögon skulle kokettera för en annan? Hvad måste han ej tänka om migl! Han är en usling! Jag skall bära bretvet in till vår bror; han skall skaffa dig rättvisa. Nej; för himlens skull, nej! Låt mig rifva sönder det i tusen bitar! Det är ett missförstånd; ban kan inte mena hvad han har skrifvit. Han besinnar sig säkert tills i morgon och då kommer han åter. Må han komma, om han vågar! utbrast Valencia i en ton, som tydligt sade, jag skulle vara i stånd till att döda honom med mina egna händer: O! han må väl komma åter? Han kan inte ha hjerta att öfvergifva sin stackars, lilla hustru. Så grymt att ej ha kunnat