Aftonbladet – 1 augusti 1873, sida 3

orättvis, Scotbush! utbrast Valencia och såg upp. Han är sjelfva hedern. Han skutle i denna stund kunnat vara rik och i besittning af ett sturt pastorat, ifall han ej varit för samvetsgrann att låta sin onkel köpa ett åt honom. Detta retade så den gamle herrn, att han aldrig sedan velat veta af honom. Hvad hans härkomst angår, så vet du sjelf att ban är af en god familj. Om också onkeln är köpman, så är moderna en verklig lady, och en gång kommer han ganska visst I en mycket god stäslning. Du tycks ha mycket väl reda på hang affärer. Han berättade alltsamvaans för flera månader sedan, innan jag kande drömma om att aågot sådant skalle inträffa. Och vet du, bästa Fred, fortfor hon samt äterföll i sin vanliga, skalkaktiga ton, jag tror ej det är ohgon fara för att inte hans onkel med mycken glädje ånyo tar honom till nåder, dä han fär böra honom vara gift med en viscounts ayster. Scotbusk skrattade. Du lilla, intriganta, irländska skälmunge! Men jag vill det inta! Jag har sagt det, och dervid blir det! Det är alldeles nog att ha sin ena syster gift med en fattig poet, utan att också få den andra gift med en fatiig prest. Hvilket olycksöde, att jag skall plågas och pinas på detta sätt! Är det då ej nog att vara godsegare och vara ansvarig för sa skara menniskor som kunna dö i Kotera och lemna hustru, och ett dussin barn åt mig att försörja; är det ej nog att nödgas votera i öfverhuset om:frägor dem hvarken jag ej heller nkgon annan förstär, utan till råga på allt måste jag äfven vara familjens hufvud och ansvar rig ge AR mn mina tokiga 4 strars gifter ag vill det inte, det så. ger jagl (Porik)