Aftonbladet – 1 augusti 1873, sida 3

Rättegångsoch polissaker. Sjelfmord. I går middag kl. strax efter 2 observerade några pojkar, som voro sysselsatta med att meta nedanför Norrbro, att en mansperson hoppade i strömmen från trappan vid Carl XII:s torg. efter att först hafva lagt ifrån sig ett knyte och sin hatt på kajen. De fäste genast några äldre gr uppmärksamhet på denna händelse, och dessa skyndade i en båt till stället för att om möjligt upptaga den olycklige. innan det blefve för sent. Denne försvann emellertid hastigt under vattnet, och först efter en stunds sökande lyckades det dem, som kommit till hans hjelp, att få tag i kläderna. Han uppdrogs ur vattnet, men alla försök att återkalla honom till lifvet voro fruktlösa. Hvem den sålunda omkomne i lifstiden varit är ännu obekant likasom orsaken till den förtviflade gerningen. Han syntes vara omkring 30 år gammal och var iklädd blårandig skjorta, bruna byxor och stöflar med höga skaft. Liket är affördt vill bårhuset. — Rättsmedicinskt åtal. Vid rådhusrättens fjerde afdelning fortsattes i går behandlingen at det af stadsfiskalen Giljam på befallning af justitiekansleren instämda åtal mot egaren af apoteket Nordstjernan, E. R. Kindstrand. derför att det å nämnda apotek blifvit under sistlidne Janhari månad felaktigt förfaret vid expedierandet af ättiksyrad morfin, i det att morfinkakor ut lemnats, som innehållit 10 gånger större qvan titet än det af dr Gravenhorst utfärdade recep tet föreskrefve. g Vid målets påropande instälde sig parterna personligen. svaranden dessutom i rättegången biträdd af vice häradshöfdingen Blix6n. Kal lelse hade äfven blifvit utfärdad å farmacie studerandena Anders Vestring och Bernhard Stålberger, af hvilka den förre tillredt och den senare utlemnat i fråga varande morfinkakor. Hr Stålberger hade iakttagit personlig inställelse. och som ombud för hr Vestring uppträdde hä radshöfdingen Blixen, hviiken upplyste, att V.. som för närvarande vore anstäld å apoteket i Halmstad, ej kunnat infinna sig vid rätten, alldenstund hans nu varande principal vore sjuk och V. under tiden hade apotekets skötande sig uppdraget. Åklagaren tillkännagaf nu, att han ämnade föra ansvarstalan mot begge ofvan nämnde farmacie studeraude, mot Vestring derför att han vid tillredåndet af morfinkakorna af vårdslöshet tillsatt tio gånger större qvantitet morfin, än receptet medgåtve, och mot Stålberger derför, att han dels ite ett recept, hvilket i så måtto varit ofullständigt, som i detsamma hvarken vore utsatt, huru mycket morfinsalt hvarje kaka skulle innehålla eller huru många bröst kakor på en gång finge intagas. dels ock underlåtit att förse omslaget med sitt namn, utan i stället. för detta endast tecknat otydliga initialer. — I anledning häraf inlemnade först hr Blixn ett skriftligt svaromål från sin hufvudman, i hvilket denne medgaf, att han, ehuru ej med vett eller vilja utan endast till följd af bristande uppmärksamhet, gjort sig skyldig till den åtalade förseelsen, hvartill anledningen enligt hans åsigt troligen varit den, att ban: som vid tillfället haft mycket att göra och således måst dela sin uppurtke på flere håll, vid re duktionen af vigterna gifvit decimalkommat en oriktig plats, hvarigenom det tillredda läkemedlet kommit att innehålla 10 gånger mera morfin, än receptet föreskrefve. Hr Blixån tillade derjemte muntligen, att då en läkare lemnar ett recept, som han flere gånger ämnar använda, inskrifves det första gången det expedierades i receptformelsboken, på det att läkaren derefter endast måtte beböfva angifva en antydan om formeln. : Vigtbestämmelserna i Gravenhorstska receptet voro utsatta i ort och korn, och då Vestring skulle tillreda den sats morfinkakor, af hvilka hans kamrat sedermera. utlemnade en del, måste han enligt gällande föreskriiter reducera det äldre vigtslaget till gramvigter. — Stålberger, hvilken så väl som Vestring styrkte sig vara edsvuren farmacie studeran de, förklarade, att ban ansåge receptet till räckligt tydligt för att kunna expedieras och att det ej vore förbjudet för en läkare att genom en lantydan om formeln hänvisa till ett förut lemnadt recept eller för en apotekare att expediera ett dylikt. Han upplyste vidare, att han, enligt en vanlig praxis på apotek, ansett sig endast behöfva på sätt som skett förse konvolutet med len namnteckning, hvilken vore tillräcklig för att visa, hvem som expedierat receptet, men medgaf, att han gjort sig skyldig till ett förbiseende, då -l antalet kakor, som på en gång finge intagas, ej blifvit å omslaget utsatt. Svarandenas ombud och rättegångsbiträde anhöll derefter att få såsom vitnen höra vid rätten närvarande apotekarne Z. Wikström och Numa Pettersson: om morfinkakor vore att anse som I sådana läkemedel, som förändras och således enligt fillande föreskrifter icke få hållas färdigberedda; om praxis i allmänhet på hufvudstadens apotek vore att expediera dylika kakor förut Ttillredda och om misstag lättare kunde inträffa. om de på detta sätt expedierades, än om de vid hvarje tillfälle, då de behöfde användas, särskildt tillagades. Åklagaren bestred emellertid. att