andra. Då de stego in i förstugan vid.värdshuset, träffade de der bland en hop vyfikna ähörare Bowie. som på sitt dogmatiserande, skotska sätt gjorde värdinnan nägra föreställningar. Ser ni, mrs Levis, det var aldrig värdt att vilja försvara den der supiga karlen. Här ha nu mina nådiga fröknar nödgats gå hem, hela den långa vägen, och till allt detta är denna dryckenskapslast en skuld, hvilken är och förblir en ren olycka för befolkningen här i Wales, N Mch hvilken icke är aildeles pkänd narr om Fweed, olet kala Bowie, dn Valencia skrattande. Säg nu intet vidare om saken, jag ber! Vi ha gjort en förtjusande promenad och äro inte ll trötta. . Nej, gör inga prsikter, mrs Lewls, men var god och skaffa oss qvällsvard. Jaså, Bowie; mylord är hemkominen? ; Ja; för mer än en halftimme sedan. Har han haft tyr i dag?: . Pur? Jo, jag skulle tro det! Fem fiskar på en dag. Det finns inte en ström, som går npp emot BettwslEndast fem fiskar? upprepade Valencia orolig, area Fiskar, sade jag, mylady; inte laxöringar. Jag trodde ni lärt er skilnaden dem emellan. Aha; laxar! utropade Valencia glad sDet är lygkligt! Jag går upp till honom i denna mivut Bak i Hon skyndade uppför trappan och in i Scotbushs rum, Lorden satt i nattrock och tofflor, smut tadp på sitt glas gplaret gch sig med väl behag i sin anvotationsbok öfver fisket — den enda bok som han riktigt gerna stude pde. Valencia kom in och stannade mec en antagen blyg min framför: honom, hål