Aftonbladet – 1 augusti 1873, sida 3

Jag vet det!s Men ni vet äfven attinte ni älskar mig. Hyem har sagt er det? Hvad vet ni derom? Hvad vet jag sjelf derom? Blott stt jag längtar efter någon som kan göra mig lika god.— lika god som ni är det! Och dermed brast hon i grät. Valencia, vill ni lita på mig? Ja! utbrast hon lifligt, om ni lofvar att ej gå ut i kriget. Nej, nej! Vill ni göra mig till en löftesbrytare emot (Fud? — och just nu, i denna stund, den skönaste i mitt ita Ädle man! sade hon; ni skall tvinga mig att älska er, med eller mot min egen vilja. Hvad var dot, hvarigenom Frank Headley slutligen vann Valencias kärlek? Jag vet det icke. Kan du säga mig, min läsare, hvarigenom du vann din hustrus käriek? Nej: lika litet som du kan tolka det ännu större undgrverket: hurn du lyckats bibebålla hen nes hjerta äfven sedan hop fanpit hurudan du i gronden är. TR j Ph vandradg således hemåt, hand i hand vid Dinag strand, hvars klara vögor glit trade och gBorfade, Bijörkarpa dottade ljnft ängskratren lät höra sitt enformiga fåte bergen reste sig hort ! månljuset och tyck tes hålla vakt och vård öfver deras kärlek samt ptestänga den stojande verlden med de:s tomma prat, dess fåtänglighet. Det sista återskimret af dagen slocknade i ve ster, men rundt omkring blickade kärleks. fallt ned på dem den stilla, ljufva natter med sina tang tals klara ögon uppe på him lahvaltfvet. utligen var vandringen förbi månen sjök bakom höjderna och mörkre dolde åe båda lyckliga älskandes rodnad, då de passerade jgenom byn, der alla redar Sovit skildes derap händer jfrån hvar