Aftonbladet – 31 juli 1873, sida 3

till ett vytryck aflidelsefull häftighet, ONCE låste talal — nu och aldrig mera — jag skar er ännu; 0, jag däre! Gitve Gud at: jag aldrig hade sett er! Nej; inte det! — Jag tackar Gud för denna lycka! men, gifvc Gud att jag fått dö i koleran, att jag al drig hade kommit hit, jag inbilska narr som trodde det vara möjligt, sedan jag en gäng — Nej! låt mig gå; låt mig fly hvart som helst, der jag ej mera pjå gar er med mina vansinniga — dröm. mar! Hvad de måste wisshaga er. ni, som hört aavima känslor hundratals gån fe uttalas I vackrare ord, af män, hvilka Hapt skölle värdigas tilltala mig: Har gömde ansigtet i sina händer och gick vi dare, liksom hade det varit hans önskar att komma undan. Jag har aldrig hört någon tala så til mig. : Aldrig? Huru ofta ha inte unga män af de ädlaste ätter svurit att de voro fär diga avt dö ar kärlek till er? Men de ha aldrig talat så Bom ni nu talade. Nej; jag yttrar mig kanske på ett opassande sätt... Mr Headley, nu är ni orättvis emot er sjelf, orättvis emot mig ! Jag... emot er? Nej, jag känner er bättre än ni känner er sjelf; jag ser hos er hvad andra inte kunna inse. O, hvilka dårar de äro, som påstå att kärleken är blind! -Blind? Han ser själarna med Guds eget ljus; inte sådana de ha blifvit, men sådana de höra blifva, kunna blifva; sädana de redan ära inför Honom, som har skapat dem bh Toch hvad kan jag blifva? frågade Va lencia, halft rädd för det djupa allvaret bos honom i denna stund,