Aftonbladet – 31 juli 1873, sida 3

logrammer. De tyngsta och starkaste säljas på marknaden i Nischni-Novgorod till 32 thaler pi hundra stycken. Man uppskattar antalet af de årligen tillverkade mattorna till 14 millione: stycken. hvilka representera ett värde af 2 mil lioner thaler. Räknar man härtill alla andra a! lindbast förfärdigade artiklar. så kommer man till en summa af 3 millioner thaler. För åstad kommandet af alla dessa arbeten nedhuggas icke mindre än 1 million lindar årligen, ett hygge som på det allvarsammaste hotar de ryska sko: garnes bastånd. — En Molbohistoria. I Danmark får man ofta höra s. k. Molbohistorier, hvilka ungefär motsvara hvad vi i Sverige berätta om -Telge tokar., och hvaraf vi här meddela en godbit. En dag kom en Molbo till Aarhnus, der han tog in på ett värdshus och satte sig mellan några andra gäster att intaga sin aftonmåltid. Der voro äfven några hästmånglare tillstädes, hvilka samtalade mycket om -Jydskehästar, ett namn som Molbon aldrig förr hade hört. Den ene af månglarne berömde oaflåtligt sina jydske hästar och den andre svarade ständigt: Ja, ja! jag känner till dem! De äro präktiga djur!Detta satt Molbon och funderade på. Då månglarne lemnat värdshuset och Molbon slutat sin måltid. tillkallade han värden och frågade: Skulle ni inte vilja skaffa mig några af de der jydske hä starne?Jo bevars! ingenting är lättare-, svar rade denne och drog ut en låda med räfhagel. Detta är hästägg-, sade han, och när de blifva ordentligt utkläckta, så blir det föl, hvilka sedan i sin ordning bli jydske hästar.. Molbon köpte några och tog dem med sig hem, ty de skulle naturligtvis kläckas ut. När han kommit hem, lade han haglen i sängen och sig sjelf ofvanpå; ty till ingen annan Tigede han anförtro sitt vigtiga värf. En bundtfölgrimmor hade han äfven köpt och hängt upp vid en hjelke, för att fölen skulle bli bundna så snart de väl voro kläckta. På så vis låg således Molbon i sängen natt och dag — det förgick både veckor och månader på det sättet; men inga föl hördes af. Arbetet försummades och både hustru och barn leio nöd. Det gällde blott att få mannen ur sängen, ty rufvande på sin id ville han icke förmå sig att stiga upp. Slutligen fann hustrun på råd. Hon samlade en ask full med skogsmyror och slog ut den öfver sängen under det mannen låg der och sof. Då han vaknade och fick syn på de små ifriga kräken, som ilade hit och dit på sängkläderna, ropade han helt glad: yr hit med grimmorna, mor, nu har jag öl!