Aftonbladet – 30 juli 1873, sida 3

ska att ni kunde gifva mig några råd huru jag bör leda deras nndervisning. Säledes vårdar han sig inte om barnens uppfostran; äfven detta får hon göra! tänkte Campbell. Han svarade emellertid skämtsamt: Min nådiga fru, hvad kan en gammal ungkarl som jag förstå rörande barnuppfostran ? Åck, vet ni då inte, invände Lucia med ett af sina täcka, irländska leenden, att det alltid är gamla ogifta fruntimmer som skrifva böcker angående bärnkammaren; till upp. lysning och gagn för oss stackars, gifta fruar? Mem, återtog hon allvarsamt, vi veta ju alla huru god och förståndig ni är; jag förstod det ej i den forna tiden; jag fruktar att jag allt brukade plåga er, då jag var ung och oförståndig. Hvar i all verlden kunna Mellot och wr Vavasour hålla till? sade Campbell. Åh, dem finna vi nog! Mr Mellot har gått nedåt med sin fotografi-apparat och min kära man har vandrat för att uppsöka honom. Han träffar väl på honom till slut med hufvudet instucket i en svart påse och en elak tjur attackerande honom bakifrån, lik den olycklige artisten i Punch. Jag brukar säga att det kommer att gå så med mr Mellot till slut. Campbell kände sig djupt smärtad af att höra med hvilken lätt ton hon talade om det häftiga lynnet hos denne man, som hon utan tvifvel älskade. Huru många utbrott af häftighet det måste varit; huru många tårar af bestörtning, blygsel, sorg — kanske äfven utbrott på hennes sida af vrede, innan det unga hjertat så kunnat härdas! FRE (Forts.)