Aftonbladet – 30 juli 1873, sida 3

Hvarför frågar ni derom? Hvad behöf ver ni veta det? Ni är itne poet. Just af denna orsak frågar jag er. Ack, bästa major, svarade hon, fast be sluten att med hvilken risk som helst försvara sin man, han eger verkligen en utomordentlig skaldegåfva, derom äro alla menniskor ense. Än sedan? Hvad är det till för nytta? inföll ban. Lucia skulle blifvit mycket vred och hade måhända haft skäl att bli det; ty hvadrätt egde Campbell att forska efter om hennes man var öm och grannlaga emot henne. eller icke? Men i hans röst låg ett uttryck af djup bedröfvelse, ja nästan af förtviflan, som afväprade henne. Ack, major Campbell, är det ej en herrlig sak att vara skald? Och är det ej stort att vara en skalds hustru? För ett sådant mål, som att en dag få se honom ärad, för städd, berömd — hvad ville jag ej gifva? Ehuru jag nog tror, tillade hon med en dvinnas stolthet, att han är något ryktbar redan nu; är han ej det? Ryktbar! Ja, svarade Campbell tankspridd. Han tillade hastigt: Om nikunde honom vinna en sådan utmärkelse, hvad då? Då, sade hon halft leende, ty hon hade nästan varit färdig attförråda hvad hon likväl fast beslutat att dölja; då skrlle jag vara ännu mera än hvad jag nu är: hans älskade, lilla hustru, som ej bryr sig om någon annan och något annat i verlden; än att taga vård om hans hem och uppfostra hans barn. Lyckliga barn! sade han halft för sig sjelf, hvilka ega en sådan mor. Tänker ni verkligenså? Fastän, smicker haräldrig hört till edra fel. Jag ville ön