Aftonbladet – 29 juli 1873, sida 2

tyntes ange det vara en pligt att ickoframetälla sig sjell i den vackraste dager. Möjligen trodde hon, just till följd af denna Franks blygsarsbet, att han egde mera Jy sande talanger, än som var händelsen. Dit förtretade henne deriill litet smått, att icke Frank, i likhet med andra unge män, hvilka kommo inom trollkretsen af hennes behag, alls bjöd till att vinna hennes bevågenhet, eller på något vi: unmera lade sin bennåran. för henne i dagen. Och på samma gång ingaf denna tillbakadragenhet henne akt ning för bonom, ty bon knnde icke glömma barn ban under farsoten utan ett ögonblicks tvekan vägat sitt eger lif för att rädda andras; bon visste att under den milda, blygeamma ytan; gömde sig ett rikt mått af åygd oci bjeltewod. Mea om ni aaue dessa tankar i ord, skulle ni äfven lära andra menniskor att läsa detta possa.s Mitt värf är att lära menniskor göra det tta, och kan jag det ej, att bedja Gad ända tågon som gör det bättre än jag. Rätt taladt; Hesdley! sade major Campbell och lade handen på Franks axel. Ack, ni skrymtaktige saint Pere; ni kan sjelf skrifva de alira vackraste verser. Ja, liksom jag rökar min cigarr — för att friska opp min gamla renmatiska själ. Men lefde jag hlott för att skrifva poesi, skulle jag anse mig används mitt li fär lika vist, som om jag bluwr lefde för att röka cigarr. Vaiencia kunde ej afhålla sig från att kasta en blick på Etsley Vavasour, hvilken ander tiden hade gått bort till den närligande backen och betraktade en med ormvunkar och frisk, grönskande mossa beklädd slippa, öfverlåtande ät Lucia besväret att jelpa Claude med fotograferingen.