Aftonbladet – 29 juli 1873, sida 2

Derom kan jag inte lemna några upplysningar. Nog af: jag misstog mig. Valencia erhöll ej något annat svar, och lag efter dag förgick under hvilken tid de båda unga menniskorna blefvo allt närmare bekanta, tills slutligen en eftermiddag de alla, under Claudes anförande, begåfvo sig på en lustfärd ofvanför sjön Gwynnant. Scotbush skulle äfven varit med, men ett häftigt regn under det föregående dygnet hade kommit strömmarne att svälla, så att isket borde bli högst fördelaktigt. Den lilla lorden tillsade derföre redan aftonen förut om ett åkdon och begaf Big till Beters redan klockan tre på morgonen tillsam mans med mr Bowie, hvilken, ehuru ledsen sfver att nödgas lemna silfver och chamvagnebuteljer i andras händer, ansåg sin lärvaro vid fisket som en ovilkorlig nödrändighet. Ty ser du, Clara, annars skulle ju infen se efter att mylord tog på sig torra trumpor. Han stiger alltid ned sig öfver töfvelskaften, ung och tanklös som han är. )ch sanningen att säga, så kan jag stå emot la frestelser, om de inte äro alltför svåra, örståe; men att icke vara med om och knipa Nn lax — det var ej att tänka på. ISJETTE KAPITLET. Båda sidorna af månen på en gång. Den plats, hvilken Claude utvalt för da sens picknick, låg på en af de lägre kul arna af det väldiga berget The Maidens Peak, som åt söder begränsar dalen Gwynlant. Ofvanför sträckte sig en ödemark af krofliga, djupa remnor af vulkaniskt urpruog, och bergshällar, beväxta med ljung; wedanföre var berget här och der afbruteg Vf dalöppningar, der ljusgröna askar höjde