tillbaka ned i afgrunden, hvarifrån de ursprungligen voro komna. Det är äfven sannt att sädant är omöjligt för en menniska af hennes egen kraft, — att bönen är det enda värnet emot en dylik dans af hexor och de moner i hennes arma hbjerna; men Elsley bad aldrig, Säledes tillstadde poeten dessa fantasier så länge husera i hans tankar, att ban blef van vid dem och likaledes vaa vid den Nemesis af ständig dysterhet och doldt raseri, som är deras oundvikliga följd. Dag efter dag upphetsade han sig till ny förbittring, men blef på samma gäng mera mån om att dölja sin vrede. Han egde många skäl der till: moralisk feghet som gjorde att ban skyggade tillbaka för de fraktansvärda följderna af .en öppen förklaring — lika fryktansvärda, om ban bedrog aig eller ej, Dertill det hemligt närda hoppet, att han hade orätt i sina misstankar och en hederlig räddhåga för att kupna öfverila sig — att lockas till nägon gräslig handling eller en oförlåtlig anklagelse, den han måhända för sent, skulle finna vara orättvis. Stunder funnos. äfven, då den djefvulska pla 22 föll honom i tankarna, att gensm iöråtälloing locka Em. eia till attförräda sig och derigenom lemna honom såker grund för ett angrepp. Allt etta och ännu flera hemska föreställningar plågade den glycklige mannen undos två veckors tid, hvarunder ban, utvecklande en sjelfbeberrskning, val icke skulle till. trott sig, blef förbin emet Campbell. arg emot Lucia och under ey leende min olde ett raseri, som växte just till följd at det band kan mäste pålägga det. . Campbell och Lucia, Valencia, Mellot och Frank anade intet och njöto med sorglös glädje af stundens ljufliga ykynbet, utan att drömma om att Vid dgran olda gisken wam