Amtmannen Kjerschow, rektor Knap och prosten Jensen höllo derpå tal för konungen, drottningen och kronprinsen och talen skulle naturligtvis ha beledsagats af salut, men den gick sönder på grund deraf, att den något oöfvade kanonieren kom att tända eld i en krutkardus, hvarigenom hans kläder råkade i brand; några välvilliga personer skyndade då genast att hyfva honom bums ned i elfven — eljest undslapp han vidare obehag af eldsvådan. H. M:t behagade vid detta tillfälle lägga konungen å sido, i det H. M:t samtalade med damer och herrar af alla klasser på det mest ogenerade och rättframma sätt, liksom H. M:t också qua Cavalier lade för åt damerna på deras talrikar och föröfrigt lade idagen en älskvärd och nedlåtande munterhet. H. M:t utdelade hela sitt lager af fotografiporträtter af sig sjelf och drottningen bland de närvarande. En glad stämning hade varit rådande under hela den af kapten Albrethson m. 8. gifna fest: ligheten — i Guds fria natur var ståndsskillnaden liksom bortblåst och det var en intres sant och pittoresk anblick att se den brokiga samlingen af fiskare, guldbroderade uniformer, lappar, -embetsmän, handlande, handtverkare. bondgummor o. 8. v., som alla rörde sig om hvarandra under lifligt samtal. och då menniskomassan, efter det ängen aflägsnat sig. begaf sig ned genom dalen, liksom ett krälande och lefvande band af omkring en half mils längd i brokig omvexling, med Tromsdalstinden i bakgrunden och det spegelblanka sundet och der öfver Tromsön i förgrunden, allt belyst af den nedgående solen, var det hela ett panorama af den mest stämningsfulla beskaffenhet. Efter, det kungen begifvit sig bort, upptogs kungsfåffeln af lapparne, som dock ej satte sig i kungsstolen. De fördjupade sig snartirätterna, af hvilka de isynnerhet tyckte om lax i gelte. Deremot kunde de alldeles.icke med kaviaren om hvars beståndsdelar de förde en liflig ordstrid. En af dem tog litet kaviar på sin knif och bjöd deraf åt sin hund, men icke heller dennes instinkt förmådde honom till den riktiga uppfattningen, och som han väl heller icke var van vid så mycken artighet af sin husbonde, så 1omade han skamflat sin väg: — Om Blanchs restauration i Wienutställningen uttalar sig en brefskrifvare till Göteb.-P. på följande sätt: Måtte Blanch få sin lokal i ordning!hette det under hela Maj månad. Vi komma sedermenn aldrig att intaga någon förtäring på annat ställe. Maj förflöt. och med Juni månads början var hr Blanch ändtligen i ordning, d. v. s. var den byggnad, som åt honom upplåtits, färdig utan och innan. Sjelf hade han med sin betjening, sina-möbler och varor långt förut varit komplett färdig. Ett tillfredsställelsens Ah, ändtligen!lopp genom de svenska leden. och sårusade man i massa till hr Blanch.... Och nu? Jo, nu går man visserligen också dit, men man rusar ej, och det sker icke i massa. Har hr Blanch på något sätt gjort sig mindre förtjent af vårt fädernesland än man förut trodde? Vissticke. Han har god mat. ferm uppassning, städade uppassare. vackra och hyggliga skänkmamseller, propert duktyg, snyggt, fint, till och med elegant i hela lokalen. Det är en restauration af första ordningen. men en sådan är alltid dyr, och det är hr Blanch också. Det är orimligt hvad den der Blanch är dyr!heter det nu. och det händer nog, att man. om äfven med svidande hjerta och ej utan att skänka en saknadens suck åt den inbjudande lokalen, går förbi den svenska restsurarionen och begifver sig åter till Kummer för att armbågas med hundratals mer och mindre trefliga individer, skrika sig hes på de osnygga uppassarne, slåss om de tarfliga matbitarne, plågas af hetta och ingor, flottos och öldrickande tyskar. Man är icke patriot längre, då det kostar så mycket peningar. och man kan icke vara det. åtminstone icke alla dagar i veckan. Men hr Blanch är den samme som alltid, mån om sina gästers välbefinnande, angelägen om ordningen inom hus. uppmärksam. artig, språksam och full med förslag ill nya förbättringar. Icke kan man vara detta ör godt pris. Än vill hr Blanch hitta på det. in på något annat, och stundom förverkligar han sina förslag, kosta hvad det kosta vill. Det iyaste påhittet är det stora, eleganta tältet, som invigts med middagen för grefve Piper, svensk-norska sändebu ebudet i Wien och komnissarierne Juhlin-Dannfelt och Arbo. Hr Blanch ar äfven väntat kejsaren sjelf till gäst, men lenne tyckes ännu icke hafva infunnit sig, hvarmot så väl kronprinsen som en och annan erkewertig samt en hel hop annat förvämt folk fruosterat och kanske :tven ätit middag i den svenka restaurationen, hvilket onekligen kan vara tt furstligt nöje. Då och då synes en utländing maka på den svenska punschen, och äfven furtinnor läppja i sig det ena glaset efter det anra. Någon allmännare efterfrågan tyckes likväl cke ännu hafva visat sig ock kommer sannolikt j heller. Det är icke alla, som kunna lära sig Iska arraksgiftet. Den. svenska restaurationen är mycket besökt, hen antalet af besökande kommer likväl icke på ångt när upp mot det, som tränges på åtskilliga mdra restaurationer. Anmärkningsvärdt är, att land de svenskar, som nu skynda förbi hr Blanchs okal, befinna sig jast de, som, innan han öpplade den, SA RRDö igt förmanade honom, att han kulle -taga höga pris;, hvilket. menade de, vore nda sättet att skaffa sig gäster och anseende. De hafva blifvit slagna med sina egna vapen och daga nu öfver att få betala 1 rdr 50 öre för en iten portion mat. ÅA br. Ren hör fal frn .— Adele Spitzeder, den beryktade tyska bankörestånderskan. har af domstolen i Miinchen lömts till treårigt tuktbusstraff, hennes medhjelare Rosa Ehinger och Nebel till 6 månaders. Maria Pegler till fyra och Georg Pregler till n månads fängelse. De fyra sista hafva redan itstått sina straff, emedan deri ransakningsfänselsetiden är inberäknad. Ft Inet fe oc fr Pan TR AA a KR sr BE LS ker Hr Hr NS Ht — Spökerier i Varbergstrakten. 1 Norra Tallands Tidning för den 23 Juli läses: Det är j länge sedan besynnerliga spöktilldragelser tinade på ett par ställen inom landet och förorsaade både enskilta och offentliga undersökningar. Vu har äfven i trakten af Varberg ett egendomigt fall inträffat, i det en 60 årig qvinna alltsean sistlidne påsk varit oroad af bultningar i äggen, jemte andesyner. syna och trovärdiga vitnen hafva för oss beättat, hvad vi här gå att meddela: I närheten f Backa gästgifvaregård, något söder derom. ler ungefär 1, mil norr om Varberg, i Värö ocken. ligger en liten hydda vid pass 100 alnar rån annat hus. Hyddan är mycket torftig, uppnurad hufvudsakligen af gråsten. Denna lilla ydda bebos af en arbetskarl, dennes omkring 0 åriga hustru jemte en fullvuxen dotter. Hutrun säger sig allt sedan sistl. påsk varit be värad deraf, att en skepnad i karlgestalt, lång ch mager. med svart, kortklippt hår, ofta och lötsligt liksom uppsprungit ur golfvet, gått fram ill sängen, deri qvinnan legat. och slagit hårdt väggen, hvilken på detta ställe är beklädd med räder. Detta slående har ofta upprepats flera ånger under samma natt och flera nätter å rad. I nätter har allt varit tyst och stilla. bland har anfäktelsen äfven upprepats om da-l en. Qvinnan har häraf blifvit så förskrämd, tt hon vanligen afsvimmar, då skepnaden visar ig, i det hon med fasa yttrar: Se der kommer an! Mannen och dottern hafva icke sett skepaden. men väl hört bultandet: ett barn från rannskapet skall dock vid ett tillfälle ba varit nne och sett nämnda skepnad, hvarefter detsamoa skall hafva legat sjukt under några dagar, roligen af skrämseln. Flera förståndiga personer hafva besökt den illa hyddan för att söka utleta orsaken till detta väsen. men änhu utan nåfölid Da hafva väl ED DO bet fr jod (DD DR -V od OO br Hå ON DR RR