starka och välorganiserade milis, som vi ega till landets försvar och i afseende å den höjd, på hvilken vär armes utbildning befinner sig, eller ännu hellre, att vi egde det lugna medvetandet att det i verkligheten förhölle sig så som denne referent uppgifver. Han skrifver: Svenskarne äro då lyckliga menniskor! Genom sitt hemlands geografiska läge bevarade från all omedelbar beröring med kontinentens politiska förvecklingar, kunna de till ett efter våra begrepp ganska anspråkslöst mått reducera det för andra makter så kostsamma kapitalet armväsen, utan att derföre förlora i försvarskraft, då Skandinavien jemte en ganska liten stående armå kän uppbåda en stark och väl organiserad milis till landets försvar. Att nu trots landets lyckligt fredliga situation dess armå håller sig qvar på tidens höjd och arbetar friskt, det visar oss utställningen i krigspaviljongen. Sverige är för öfrigt jemte det neutrala Schweiz — det enda land, som officielt har deltagit i utställningens grupp 16, under det alla andra stater — särskildt de största militärmakterna — i enlighet med Österrikes initiativ öfverlåtit expositionen i ofvannämnda grupp åt privatindustrien. Då nu den svenske krigsministern såsom sådan uppträdt bland utställarne, så fordrade naturligtvis höfligheten att gifva dess jexposition en mer gynnad plats. Dettahar också skett, och ingen, som besöker verldsutställningen, skall det nätta blå och hvita tält ha undfallit, hvilket genom sin behagliga utstyrsel manar till besök och: verkligen också genomströmmas af en oupphörligt ditoch bortböljande mängd, som med stort intrease beser de utställda föremålen och afl en ung svensk artilleriofficer erhåller. upplysningar. Flertalet af besökande går förbi de båda närmast ingången uppställda gevärspyrami-derna, utan att gifva akt på dem, emedan man tager dem för simpla dekorationer. Och likväl äro just dessa oansenliga saker kanske det intressantaste i den svenska krigspaviljongen, ty de representera ingenting mindre än handgevärens historiska utveckling från 1692 till 1864. Anmärkningsvärdt är framför allt härvid, att tyngd, form och utseende under denna långa tid ha förblifvit temligen stabila; att först år 1762 pipams med ett ringa afbrott dittills brukliga fä stande vid kolfven medelst stift fick gifva vika för fästande med ringar; att slutligen den platta, klumpiga bajonettklingan först 1747 ersattes med den trekantiga, som har : bibebållit sig tills nu, för att dä återgå till den flata klingan, men aetta likväl i form af sabelbajonett. Ganska intressanta äro äf ven de mängfaldiga försöken att fästa bajo netten på pipan, af hvilka slutligen spärrningen utgätt såsom segrare och redau är 1811 infördes hos svenskarne. De hade re: dan 1815 tändbattslås, under det att dessa först 1856 lyckades bana sig väg till Österrike. Ja, till och med centraltändningssystemet, hvilket först nu gjort sig gällande hos Werndl-gevären, var i Sverige xordermässigt redan 1838, hvilket sistnämnda land år 1864. adopterade ett kammarladdningsgevär, för att nu ändtligen definitivt införa Remington geväret. Statens gevärsfabrik har uppställt två trofer och i dem visat gevärets och ammunitionens tillkomst. Ett groft gjutstålsblock mäste trettio gånger, ett formlöst långstycke nitton gånger passera arbetarens hand, till dess slutpjesen, bajonetten, är färdig. Icke mindre lärorik är genomskärningen af ett kanonlopp med inlagd projektil, genom äskådandet hvaraf nödvändigheten af refflor och projektilens axelvridning bli fullkomligt tydliga äfven för lekmannen. Mindre är detta fallet med en mitrailleuse, på hvilken det upprättstående gallret vilseleder. Det tjenar till förvaringsrum för 250 gevärspatroner (25 i hvarje hylsa), hvilka efter hvarje skott genom sin egen tyngd sänka sig i de tio gevärspiporna, så att på en minut mer än 500 skott kunna slungas mot den framstormunde fienden. När patronhylsan blir tom, inskjutes hastigt en nyfyld; den tömda fylles äter på sidan om kanonen. Mitrailleusen är af gjutjern, mycket handterlig oc försedd med en spridningsmekanism. Hennes större syster, en lätt fältkanon, utmärker sig isynnerhet likasom alla fordon genom särdeles luxeriös elegans. Trädelarne äro allesammans kelade och lackerade, jerndelarne blaukpolerade. -Svenskarne-föra intet krig, ha penningar och kunna derföre tilläta sig en lyx, som förefaller mycket besynnerlig hös krigsredskap på allvar. Denna kanon är en gjutstälsmynningsladdningska poc; lavetten, förställaren och vagnsunderredet äro af smidt jern. Egendomliga äro sitrplatserna för två man öfver axellagren, hvilka platser hvila på kautschukfjedring och äro försedda med ett nätryggstöd, vi dare den äfven med en horisontal afvikning försedda riktmekanismen och den vid lavetten fästa handspiken, som vid skjutning kan fällas ihop och inhakas. Förställaren har sittplatser för tre man, och på densamma äro fem tornistrar, en stor prezsenning och skansgverktyger fästa. En nyhet är tistel stytsan, som under halt lindrar bördan för hästarne, hvilka föra temligen tung pack ning Seldosen äro svarta, sadeln en med blänkläder öfverdragen trästomme, och äfven handhästarne äro fullt sadlade. Egendomligt är den tunga kavallerisabelns fästande vid sadeln, samt jernstångskopplets ersättande med ett slags tistelbäge af trä, hvilken allmänt anses opraktisk. Ytterli gare är awvt märka, att artilleriets ridhästar bära reservseldon, för att vid behef kunna användas till dragare. Ammunitionsvagnarne ha på bakvagnen två caissons, och reservhjulet är fäst ver tikalt på jerntistelstången, hvaremot det på handtverkarevagnpen är upphängdt under bakaxeln. Fördonenfha fasta skalmar med fyra svirglar för att reglera tistelstängernas fästning, allt efter dragarnes antal, hvilka va riera mellan 5 och 8, af hvilka tregå bredvid hvarandra (den mellersta i gaffeln). Fältsmedjan är i allmänhet lik de öfriga fordonen, men den har en bläsbälg efter nytt system, städ och skrufstäd utanpå vagnen, De särskilda verktygen så väl för kirurgerne som veterinärerne cch handtverkarne äro rikhaltiga och nästan för eleganta att begagnpas. Deseutom äro utstälda: en kavallerihästs utrostning, en apparat att fylla gevärspatroner, en normalrevolver för sex skott, diverse vid undervisningen i kadettskolorna använda modeller till skansar samt sanitets apparater; vidare fältlyktor, fältmätningsinsiraumenter, fälttelegrafens apparat och materialvagn; den sistnämnda med fyra rul lar slät och tre ruilar öfverspunnen träd med tre mils ledningslängd; mycket Vackra oeh goda kartor, utarbetade af topografiska kären; slutligen en: samling af mundering: persedlar. : Särskild uppmärksamhet förtjena vidare fäktapparater, i synnerhet gevär för bajonettfäkwniovg, på hvilka bajonetten ersättes RR SC RN RÅR oe Se a bt rr ht om På Sa br TT rr PES no I AA jen f-— ke AS Jo om FR KR (PA pra bn a an OD ÅR mm ot TH mA — —Ö fu ö jet kt V 1 DR Eh ti KD Br Fit Dr I b-r Ag AR a