begagnade sig äfven deraf så mycket mera: beslutsarat, emedan han emellanät tyckte sig finna att det misshagade Elsley. Jag skall lära honom huru man bör bemöta en älskvärd dam, sade majoren för sig sjelf; kanske hade det varit klokare handladt, om han icke hade sagt det; men hvarje menniska har sina svaga sidor, och chevalerism var major Campbells svaghet. Hvad är din tanke om den här poeten, Mellot? gade han en gång vid hemkomsten från en Instfärd, hvarunder Elsley icke en enda gång hade egnat sin hnstrn någon vän lig uppmärksamhet, men slntligen, då han fann Valencia nppptagen af samtal med Headley, rent utaf hade lemnat sjllskapgt för att, I brist på annat nöje, se lord Bcoutesh meta lax. ve t in ör en man med ganska mycJ0, äv rätt godt hufvad, Tillhör ken bildning otu . songa-skolan; anser den der Sturm-und-Li. . är en förmig med min klassiska smak a. war blindad hedning. Nä — hvar menniska ta rätt att följa sin öfvertygelse. TLefva och låta lefva! Jag bryr mig inte om hvilken skola han tillhör, sade majoren otkligt. Hu rudan menniska är han? — menniska, Clande? Hm, jaså! Irritabile genus poetarum, Men man har nu blifvit så van vid sädant ibland herrar litteratörer, att man aldrig väntar de skola vara som andra menniskor, men anser deras nycker och besynnerligheter för tillätliga. Deras synder gfven? Synder? Jag vet inte af sådana hos honom. Kallar du inte elakt lynne synd?Nej; jag kallar det en följd af att biodet gtiger åt hufvudet eller att Ufsandarng