kastadt måste medföra ett skärpt sinne för betydelsen af den historiska utvecklingen och sålunda förbereda jordmänen hos konstnärerne för alstrande, hos allmänheten för njutande af allvarligare och met på djupet gående historiemälerier. Häriill kommer att ätskilliga betydande dekorativa uppgifter bidragit att hålla de goda traditionerna och den högre konststilen vid makt. Sälunda kunna vi förklara, hvarför antalet och godheten af historiemålningarna i denna afdelning äro så oväntadt betydliga. Af mä starne från en äldre skola, sådana som Carl Rahl och Fiihrich, har utställningen några erinringar; den förres utkast till fris för akademien i Athen, hållet i en ren och ädelt rik stil, är bland de få direkt monumentala målerier man träffar i konsthallen, De yngre konstnärerne hafva temligen bestämdt ötfvergifvit de religiösa och mytiska tendenser, som genomgå desse äldres verk, och öfver hufvud finner man mycket litet af båda slagen inom denna afdelving. En smula nuditet å la francaise, nödtorfteligen dold under klassiska namn, är allt hvad som änuu synes återstå af den riktningen. Bäst bland dylika är Eugen Felix backantinna och dernäst den gamle Carl Blaas Centanr, som bortröfvar en nymb, ett märkligt bevis på hvar en r-ligiös freskomålare till sist kan hamna. Felix tafla är isynnerhet i karnationen ett mästerverk af yppig fögring. Den enda religiösa målning, som förtjenar nämnas, är Johannislogen af Canon, en märkvärdig mästare, som med utomordentlig skicklighet tillegnat sig de gamle flamländarnes målningssätt i all dess mogna färgkraft och manliga teckning. Att likväl taflan, som fått plats i hederssalen, icke gör nöigot intryck af djupåre art, härleder sig frän den allegoriska sammansättningen och den dunkla meningen i henne. Konstnärn har djerft frestat att uttala en religiös sannivg och en uppmaning till tolerans i bildskrift; men han har förbisett att färgerna icke kunna predika eller lära 088 något omedelbart, och han har misslyckate. Hans fiskmarknad, är alldeles lik de taflor af Baecklacr, som finnas i Stockholms museum, och äfven öfriga verk af hans hand batva en förvillande prägel af älderdomlighet, som ej gör dem allmänt vjutbara, äfven om man måste beundra den säkerhet och bredd, med hvilka Canon till lämpar sitt konstlade maner. På tal om detta slags mälningssätt, som med afsigt söker härma den ene eller andre ålderdomlige mästarens eller skolans, är det anmärkvingsvärdt att man just på österrikiska afdelningen träffar de fleste prof och försök i denna väg. ett ytterligare bevis på buru rörligt konstaärslifvet gestaltar sig i detta land. Om man också hos de flesta taflor af denna art varsnar studierna och bemödandet, icke den odfvervunna svårigheten, aflägga de likväl på sitt sätt vitnesbörd derom, att de österrikiske målarne se sig om på alla håll och hafva en öppen blick för betydelsen af grundliga förberedelser öch ett kärleksfullt fördjupande i de gamla stora förebilderna ivom konsten, Mälare af högsta rangen, sådana som en Apgeli och Matejko, hafva äfven, det ser man väl, genomgått ett skede af dy!ik trogea hängifvenhet åt de gamla mästarne, men detta har hos dem blott qvarlemnat goda och lena spår. Heicrich von Angeli, född ungrare, framstår vid denna utställning som en af Österrikes mest betydande och mångsidige konstnärer. Hans rent och smakfullt målade porträtt vitna alla om en fin och ädel uppfattning utan störande idealisering, en lycklig känsla för accessoirernas betydelse och en elegant, ytterst säker penselföring. Hämnaren af sin ära är ett historiskt genrestycke, men med en djupt gripande kraft i sammansättningen, en klar och skiftande karakteristik af de deltagande personerna, en briljant framställning i det kostymartade. Ett muntert dryckeslag har plötsligt afbrutits af -en rå och blodig handling, sädana de så ofta förekomma. under renässansens tid. En äkta man bar brutit in för att öfverraska sin brottsliga maka. har genom: borrat hennes unge älskare och bortsläpar nu under ett häftigt tumult, skyddad af en medföljande vän, den olyckliga, som med yttersta fasa betraktar offret för hennes kärlek. Genom det hela går ett rikt gestaltadt dramasiskt lif, som ovilkorligen meddelar sig ät äskädaren. Först sedan kommer han sig för attgranska målningens tekniska sida och finner hura förträffligt :konstvären förstått att genom gruppering, belysning och lefvande individualisering af de onämnde deltagarne framkalla den betydliga verkan. Än mer samlad kraft talar ur hans genretafla Den vägrade absolutionen, hvilken vi ej tveka att bär omtala på grund af den storartade karaktersiseringsförmåga om hvilken hon vitnar. Uttrycket i prestens aplete när han lemvar den jämrande synderskan utan tröst, på grund af sitt samvetes bud, är af en klarhet, en gripande sanvivg ock en värdighet som trotsa hvarje beskrifning. Det nägot hårda målnings: sättet och den mörka tonen bidraga ypperligt till stämningens förstärkande. En intressant motbild till Angeli är polacken Jan Matejko, född och bosatt i Krakau och med rykte från den förra verldsutställningen 1867, Matejko har grundligt studerat 1500och 1600-talens historiska kostym och visse af deras mästare samt åerigenom utbildat åt sig ett egendomligt, effektfallt, men ivgalunda alltid behagligt eller ens mönstergiltigt målningssätt. Han är kall och hård i färgen, oroligt fladdrande i penseln; men han vet hvad han vill, och han syftar högt. Han kan misslyckas, såsom hang Copernicus bevisar, men det händer konom med beiädt mod, synes det. Och i orsättning hvilken lefvande historisk åskådning, hvilken mäktig fantasi, hvilken in trängande skildring af persomligheterna skänker han oss ej! Han grupperar rörligt och i stor stil, bans tyg och draperier äro förträffligt å ergifna, och hang hufvuden lefva, Betrakta blott Stefan Batbory, när ryska sändebuden vid Pskow anhålla om fred af honom; -der är en underlig hvitaktig dager öfver det hela, och luftperspektivet kommer ej till mer än en half rätt; men hvar figur är förträfflig, och anordningen vitnar om studier af djupt slag. Eller se denne Scarga predikande för polska ksdagen om nödvändigheten af endrägt. esse magnater synas hänförda eller oro Dga eller likgiltiga eller misstrogna; men lingen är sysslolös, ingen är der blott för jatt posera eller att visa mästarens kännedom af kostymen, Det är en storartadt komponerad zch djupt gripande skildring: Man kan af det sagda sluta till hurudana AR AN