Aftonbladet – 25 juli 1873, sida 3

af ett tyst och trumpet lynne, och som Scotbush i förtroende yttrade till Mellot, kunde man icke komma npågonstädes med honom. Detta insåg Lucia lika väl som någon och sökte öfverskyla genom att prata med ner vös liflighet både för honom och sig sjelf, hvarigenom hon vanligen blott lyckades göra honom ännn mera missnöjd. Elsley kunde newmligen icke alls fatta hennes argumenter. Min bästa vän, om du inte vill tala med menniskor, så för väl jag lof att göra det! Hvarförskall man behöfva tala med dem ? Derför att de tycka om det och ega anspräk derpå. Dumma anspråk! Då är det väl mycket bättre att hålla munnen och tänka. Eller läsa dina poesier, kanske?Och dermed var en liten ordvexling i full gång. Emellertid fanns en person i sällskapet som vakade öfver Lucia med djupt och smärtsamt intresse. Lord Scotbash var för upptagen af sina tidsfördrif, nu synnerligen sitt fiske, för att lägga Elsleys dåliga lynne särdeles på sinnet, Var han i Lucias tycke älskvärd, så mycket bättre för henne. Lorden hade ej samma smak, men detta var hennes affär, inte hans. Med detta resonnement kom han lätt ifrån saken, men icke så major Campbell. Han insåg allt; han kände den menskliga naturen tillräckligt, för att misstänka att den sjelfviska ande, hvilken yttrar sig som vre: sighet och osällskaplighet ute i verlden, inom hemmet torde visa sig såsom ett ondt och all lycka förstörande lynne.