Aftonbladet – 25 juli 1873, sida 3

längre, sade han. Jag bör ej längre beröfva er nöjet af major Campbells sällskap. Såvida ni inte blir starkare hädanefter, min käre Headley, än ni var i går afton; så mäste ni verkligen låta behandla er som patient, svarade majoren. Jag kan ej förstå hvad som så tröttade er. Sävida ni, mina damer, ej äro bättre sjuksköterskor, nödgas jag sjeli helt och hället taga honom omband. Hade ni bannat honom hela morgnen, istället för att, som han förtjenar, berömma honom, skulle han inte kunnat vara eländigare, än hvad han nu var. QO, nej, säg inte så! bad Frank synbart ledsen, Jag hade en så angenäm morgon och alla äro ju så goda emot mig, Jag känner, mig blott nästan olycklig öfver allt besvär jag förorsakar. Min bäste vän, sade Scotbneh med en godsherres hela, värdiga allvar, efter allt hvad ni har gjort för våra underhafvande i Aberalyva skulle det sannerligen vara mig mycket okärt, ifall någon rhedlem af min fa: milj kände våra omsorger för er som ett besvär. — Q, jag ber!s inföll Frank, jag har, när jag minst väntade det, kommit i en krets af englar. Tänk blott Scotbush som engel! ropade Lucia och klappade händerna. Elsley, ser du inte hur vingarne växa fram under jagtrocken ? Det är väl epåletterna du menar-, sade Scotbush, som aldrig kunde rätt uppfatta ett skämt öfver sig sjelf, ehuru gerna han skämtade öfver andra; medan deremot Elsley, som afskydde allt skämt, icke svarade något, eller Ätminstone intet som är värdt att anföras, Som läsaren sjelf torde funnit, var Elsley, utom vid samtal på tu man hand med personer hvilka behagade honom,