Aftonbladet – 25 juli 1873, sida 3

afteckna de sig mot luften, att man nästan tycker sig blott behöfva sträcka ut handen, för att vidröra dessa spetsar och klippväggar med deras perlhvita Bdror och täcken af purpurröd ljung. Men så är det! Då man först skådar en herrlig bild, lyfts ens hjerta till densamma i kärlek och vördnad, tills den synes helt nära — så nära att inga hinder, inga distanser fionas. Och under det man älskar och beundrar, glöm: mer man skilnaden mellan föremålets storhet och sin egen ringhet. Hänsyftningen var tydlig; men var den äfven afeigtlig? Säkerligen icke, att döma af hvad han nyss förut yttrat. Och ändock låg ett uttryck af vemod i rösten, som kom Valencia att inbilla eig att kanske ännu någon känsla för henne dröjde qvar i hans bjerta. Ait han talat dessa ord till sig sjelf, att han för ögonblicket till och med hade glömt att Valencia fanns i rummet, kunde hon likväl nästa minut lätt märka, då han med en bastig rodnad och en bugning vände sig till. henne och gade: Jag befarar att alltför länge ha besvärat er med detta samtal. Jag skalluppsöka majoren. Vore det honom möjligt att glömma bort någon, skulle jag frukta att han alldeles har glömt mig för någon ny moss art eller apnat dyrbart fynd. Frark gick; och till rätt mycken saknad för Valencia Båg hon honom ej vidare un der hela denna dag. Förmiddagen tillbringade han i trädgården och det återstående af dagen hvilade han på sin soffa, klagade! öfver trötthet, gick tidigt och lade sig samt lästes till sömn a? Campbell. Följande morgon infann han sig emellertid frisk och glad vid frukosten. Nu får jag inte spela rol af stient