Aftonbladet – 24 juli 1873, sida 3

för. Val och jag ha ej gjort annat, dag ut och dag in, än skrattat och haft roligt; och derefter började äfven hon kyssa honom. Nij, älskvärda barn! utbrast Scotbushb. .Hvilken skada att ha ett par sä förtjusande varelser, en på hvardera sidan om mig, som förklara mig deras kärlek, men ej kunna gifta mig med någondera! Hvarför ställde ni så till, att ni blefvo min fars döttrar? Positivt hade jag icke gjort en af eder till grefvinna, om ni haft förstånd nog att vara någon annans systrar. Hvarkt de alla skrattade en god stund cch pratade på ärlig, bred irländsk dialekt, så som de förr på odygd plägade göra, i Kilbaggans gamla slot, förrän Lucia var en trött hustru och Valencia en verldsdam och Scotbush en lättsinnig gardesofficer, som i hvar vecka, snarare af okunnighet än af lastbarhet, bröt emot halfva antalet af de tio budorden. Det gläder mig om du är nöjd med mina anordningar, lilla vän, sade han slutligen till Lucia; men jag smickrar mig med att hafva gjort ännu en sak, som ej är så oäfven; jag tog hit med mig en stackars prest, som höll på att sätta lifvet till. Valencia blef på en gäng allvarsam. Hur nu; hvad har du att anmärka der emot, miss Val? Jag tänkte bara, skall han ej här bli os8 något till besvär? svarade Valencia, som ej rätt visete hvad hon skulle säga. På min ära, han skall inte alls behöfva vara eder till nägot gåne, mina damer; och jag skall nog taga mina mått och steg — jag unårar om vi ej snart få supera — så att hvarken han eller någon annan blir mig besvärlig. För att tala uppriktigt, fortfor han med sin naturliga röst och nä