Aftonbladet – 24 juli 1873, sida 2

MA VIRAL UU ST JUL 4 j Den brist på färskt bröd, som till följd af bageriarbetarnes inställning af sina arbeten, under några dagar egt rum i hufvud: staden, har, sedan arbetarne i går afton ä l tertagit dem, med denna dag upphört. De vilkor, genom hvilkas ömsesidiga antagande förlikningen vid gårdagens sammanträde åstadkoms, voro följande: 1. Bageriidkarne ingå på arbetarhes önskan om arbetets inställande natten mellan söndagen och måndagen, med vilkor attl måndagens arbete må börja kl. 4 på morgonen. : 2. Skriftlig förbindelse afgifves om fullgörandet af ofvan nämnda kligganden. 3. Arbetarne åtaga sig att tor börja arbetet rodan i dag. — Hvarje dags uppskof är vådligt för båda parterna, synnerligast genom framkallandet af täflan med den fria tillverkningen. Allmänheten har obestridligt skäl att lyckönska sig till denna utgång af saken, ty naturligtvis har man ingen rätt att betvifla hvarken viljan eller förmågan att fullgöra de ingångna förbindelserna, äfven om värdet af löftet rörande måndagsarbetets början kl. 4 på morgonen till en början skulle förefalla något vanskligt. Och, ehuru alla Stockholms bagare, med undantag af hr Karsten, ingått på denna öfverenskommelse, förefaller oss detta sätt att förhandla arbetsgifvare och arbetare emellan, som vore de tvenne särskilda korporationer med olika intressen, något skråmessigt och allt för litet öfverensstämmande med den frihetens lag, som den politiska ekonomien i våra dagar funnit den vara för arbetet enda hållbara. I de motiv, som anfördes för det af bageriidkarne uppställda första vilkoret, antyddes också oförtydbart att ingen tanke på förpligtelserna mot den konsumerande allmänheten, utan blott och bart fruktan för en för yrkesbagarne menlig konkurrens dikterat detsamma. Men då emellertid bageriidkarne inse sin fördel af att hvarje dag på lika sätt förse allmänheten med dess behof af bröd, är från dess synpunkt, såsom sagdt, ej orsak till annat än belåtenhet med det vunna resultatet. Deremot synes oss den af ordföranden vid gårdagssammanträdet uttalade förhoppningen om större endrägt härefter mellan arbetsgif vare och arbetstagare inom detta yrke hvila på en väl svag grund. Han yttrade nemligen, att en förlikning mellan två parter, som genom missförstånd af sina intressen blifvit söndrade, leder oftare till en starkare endrägt för framtiden, enär man lärt känna och akta hvarandras karakter samt inse behofvet af gemensam samverkan. Så måtte nu blifva händelsen. I denna förhoppning upplöser jag sammankomsten. Om också utgångspunkten för detta räsonnemang ärriktig, kunna vi dock ej föreställa oss att arbetsioställelsen å ena sidan och eftergiften för de framställda anspråken å den andra skulle kunna öka det ömsesidiga förtroendet och aktningen för hvarandras karakter mellan arbetsgifvare och arbetare. Närmare till hands ligger det antagandet, att det nu med framgång krönta tilltvingandet af fördelar kan innebära en frestelse för den ena parten, hvilken måste föda ett visst misstroende hos den andra. oo En omständighet, som vi i zammanhang härmed ej kunna undgå att anmärka, är den brist på kraft, som utmärker hrr arbetsgifvares uppträdande i allmänhet vid detta tillfälle. Hade de fasthållit vid sitt en gång fattade beslut att zaken lämpligast afgjordes mellan hvarje enskild arbetsgifvare och hans arbetare, hade väl möjligen striken fortfarit ännu några dagar, hvarvid allmänheten fått sitta ganska illa emellan; men de billiga eftergifter, hvar och en enskild enligt vär förmodan och önskan skulle gjort, hade då egt frihetens värdighet, när de nu, om också ej större, dock bära prägeln af att vara aftvungna. Vi känna också särskildt att den ende bagaremästare, som förklarat sig icke kunna underskrifva den nu ingångna förbindelsen, utan i stället afskedat sina arbetare och tills vidare upphört med sin rörelse, har ej gjort detta af någon motvilja mot fyllandet af billiga fordringar å sina arbetares sida, utan derför att han såsom näringsidkare insett sina förbindelser mot sina kunder och ej velat göra sin förmåga att fullgöra dessal: beroende af de nyckfulla anspråk, hvilka: kunna dikteras af en vilseledd allmänanda. Vi skulle derför ganska mycket misstaga oss, i fall dessa dagars sjelftagna frihet från åtagna pligter ej kommer att inom ,det i fråga varande yrket rätt länge efterlemna ganska synliga spår. Sådana menliga följder af arbetsinställelsen, som komme att drabba yrkesidkarne sjelfva, äro dock icke den mest beklagliga! företeelsen vid densamma. Sedd från en! mera allmän synpunkt erbjuder densamma ; anledningar till fruktan för den arbetarnes terrorism, såväl gent emot hvarandra, som ! mot arbetsgifvarne, hvilken gjort de så kal-l1 lade strikerna till en verklig förbannelse för ! de stora fabriksländerna, Vi veta nemligen p med visshet, att arbetarne vid åtminstone, ett par bagerier allmänt förklarat sig vill, lige att ingå på den förminskning i arbets-c tiden, som deras mästare ansett sig kunna! skäligen medgifva, men att de icke vågat! det. Ja, utom det att hrr bagaregesäller i sin ; adress till bagaremästarne tillkännagifvit,lt att ej något arbete, hvarken af gesällers eller lärlingar i yrket får verkställas, förr än den gjorda anhållan bifallits, har man ju haft det offentliga skådespelet af enl: arbetsgifvare, som hos för honom alldelesal, främmande arbetare anhållit att få begagnalt nödiga biträden för att kunna fullgöra kon-lt traktsenliga åtaganden, hvilken begäran desse ansett sig berättigade att afslå. Och det ; har icke ens stannat dervid. Allmänt be-l; rättas att bageriarbetare under hot försökt, hindra flere så kallade hembagare från för-i söket att i sin mån söka afhjelpa den bröd-s brist, som de förres nedläggande af sitt ar! bete framkallat. Ett rykte har till och med