klarade sig och nu flög han fritt upp i luften Söigningsförmågan var dock, med anledning af den med luft så betydligt blandade gasen, ej större än att den kunde komma högre upp än 2—3000 fot och så tog den riktningen åt Britz till. Nu först började det bli riktigt kritiskt för den djerfve luftseglaren, som afsigtligt gjort sig af med sin barlast och sitt ankare, ty det enda medel han nu hade att sköta sig med var ventilen. Öppnade han den för tidigt, så störtade ballongen direkt ned; öppnade han den för sent, så skulle icke något ankare kunnat hålla honom fast. I denna sin nöd fick han vid byn Rudow syn på ett öppet fält, och som ballongen just började falla, kastade han ut allt hvad som fanns i gondolen, några buteljer öl, filtar m. m. och han lyckades att komma ned mot fältet, på hvilket några karlar kommo springande för att söka hålla ballongen qvar. Men förgäfves! Väl sina trettio gånger tog ballongen liksom väldiga språng och dunkade gondolen mot marken så, att den djerfve luftseglaren hvarje ögonblick höll å att bli urkastad, men slutligen, sedan mera olk skyndat till, lyckades man få bugt med vidundret och släppa ut gasen. Härvid bräcktes ventilen och ballongen erhöll åtskilliga blessyrer. Hr Sivel återkom samma afton välbehållen till Tivoli igen.