Aftonbladet – 22 juli 1873, sida 2

STOCKHOLM den 22 Juli. Bageriarbetarnes arbetsinställelse, som äfven i dag beröfvat hufvudstaden det vilkor för dess dagliga välbefinnande, som ligger i tillgången på färskt bröd, har sedan i söndags utgjort allmänna samtalsämnet härstädes. Af de fleste har man hört det med: gifvandet, att bagarens yrke är ett bland de tyngsta, derför att det hufvudsakligen är avlagdt på arbete om nätterna, af hvilka, enligt gammal ordning, på hela året ej mer än tre, de före de stora helgernas annanda gar, äro fria. Naturligtvis behöfver hvarje kroppsarbetare någon hvila från gina ansträngningar, hvarför ock inom de allra flesta yrken söndagen är fri. Lika natur. ligt är, att de yrkesidkare, som arbeta om nätterna, äro minst i lika hög grad i behof af och berättigade till en dylik hvila, hvar. för begärau om en natts ledighet under vec kan synes vara med ganska stor billighet förenad. Men beviljandet af en natts ledighet i vec kan för bageriarbetarne är icke detsamma som beviljandet af samma natts ledighet för dem alla. Den allmänhet, som till ganska högt pris köper sitt bröd, har berättigade anspråk på att, liksom detta behof alla dagar är detsamma, också dagligen få det upp. fyldt. Redan annandagarne med sin bröd brist hafvavarit ett ämne till bekymmer för husmödrarne och, skall nu ett sådant er. bjuda sig i hvarje vecka, kommer missnöjet otvifvelaktigt att antaga ganska stora di mensioner. I fall bagarne, såsom troligt synes vara, eftergifva för arbetarnes anspräk att få natten meilan söndagen och mända gen fri, skall det troligen ej dröja länge. innan den enskilda företagsamheten inom eller utom staden skall söka fylla brödbehofvet först på mändagarne och möjligen smånizgom uppväxa till en ständig konkur rent med bagarne — något, hvarpå desss otvifyvelaktigt skulle förlora mest. Bästa lösningen af frågan synes oss derföre vars om mästaren medgåfve sina arbetare i tu en natts ledighet i veckan — en eftergift hvilken det borde vara de senares sannskyl diga fördel att tacksamt antaga. Om behofvet af större hvila för arbetarn: inom det ifrågavarande yrket synes oss vars ädagalagdt, äro vi dock icke benägne at gilla den utväg, de vait, för framställande deraf eller de anspråk, hvilka vid gårdagen: sammankomst uttalades. Visserligen kunn: arbetsinställelser från flera arbetaras sida, afsigt att erhålla förbättrade vilkor, ej be traktas såsom mindre lagliga än en enskilds nedläggande af sitt arbete i samma ända mål, för så vidt nemligen de ske frivilligt Men eger något hot rum från flertalets sid: mot några eller blott mot en enda, för at förmå honom eller dem att deltaga i sam manrotningen, då är den enskildes frihet ho tad och ett lagbrott för handen. När såle des, enligt N. D. A:s referat öfver bagare gesällernes sammanträde i går det beslu fattades, att en hvar skulle strängeligei förbjudas att återtaga sitt arbete i dag (d v. s. i går), innebar detta beslut ett våld hvilket, derest det skulle sättas i verket, v hoppas att stadens myndigheter komma at beifra, För öfrigt är vår många gånge: yttrade åsigt den, att de fördelar, en 8. k strike kan bereda arbetarne, äro både högs tvetydiga och tillfälliga, Då genom skrå tvångets upphäfvande lyckligtvis all arbets gifvarens rätt öfver sina arbetare är in skränkt till den, som det fria aftalet skän ker, är det, om ej orätt, åtminstone oklok och obilligt af arbetarne å sin sida att sätt: ett tvång i dettas ställe. De göra nemli gen sig sjelfva och sina familjer mest ond härmed, ty en arbetsgifvares förtroende mo en arbetare, som begagnar dylika medel fö: att trotsa sig till större fördelar, kan ickt blifva stort. Den fria täflan som är all arbetes oeftergifliga lag, mot hvilken stri ken, då den, såsom oftast är fallet, till er del åstadkommes genom tvång, utgör eri pro test, skall hämna sig på dem, i det deras obetänkta åtgärder just skola framkalla der konkurrens, hvilken de ville hämma,