Aftonbladet – 21 juli 1873, sida 3

hem så fort ni förmår och skicka upp en flaska morfin. Peter, tag hem hundarne; jag måste gå efter Trebooze. Jag skall följa med Campbell och skicka ett ridande bud med morfinen, sada Scot bush, och derpå skyndade de, så fort deras fötter kunde föra dem, rakaste vägen hem. Mr Tardrew, följ med mig, sade Tom; jag torde behöfva en redlig mans bistånd, Tardrew svarade intet men vadade öfver floden efter Tom. Trebooze hade redan klättrat öfver gärdesgården och sprang med vild brådska öfnd ängen, Tom drog Tardrew uppför brinen. Tack, sir. Något vidare blef icke taladt dem emellan, Dessa båda hade ej träffats sedan koleran. Trebooze föll omkull och rullade sig under förtviflade bemödanden att skydda sitt ansigte för de inbillade getingarne. De lyfte upp honom och talade vänligt vid honom. Det blir bäst att gå hem till mrs Trebooze, sir, sade Tardrew med ett så mildt uttryck som af hans kärfva röst var mäktig. Ja, hem! hem till Molly! Min Molly är alltid god emot mig. Hon skall ej vilja ze mig lefvande uppätas, Molly, Molly! Och under högljudda rop på sin hustru började den olycklige mannen åter springa. Molly, jag är i helvetet! Hjelp mig! Du bar alltid rätt! Förlåt mig bara denra enda gång och jag skall aldrig, aldrig mera — Och nu kommo afskyvärda bekännelser; derefter nya, afskyvärda fantasier,