Aftonbladet – 21 juli 1873, sida 3

gräfsvinshunden att draga ut den främmande inkräktaren med tänderna. Peter såg på Tom och vred förtviflad händerna, Hu! Otäckt arbete! mumlade Trebooze. Ingenting annat än sniglar och daggmask! Och grodor — fy, hvad grodor! Hvad i all verlden kommer all denna ohyra ifrån? Förbannelse! skrek han och sprang tillbaka, en huggorm! Han kröp in i min ärm, Hjelp mig, doktor! Thurnall, hjelp mig, annars är jag dödens offer! Tom fattade hans arm, förde handen inom rockärmen och låtsade draga fram ormen och kasta honom i vattnet. Så der, ja! — det var nätt och jemt, att ni blef räddad! Peter stod med öppen mun och stirrade på dem. Inte såg jag någon orm!sade han. Tom tog honom vid axlarna och svängde honom rundt om. Se efter hundarna, ni blinda tok, sade han, Hur är det nu med er, Trebooze? sade han till squiren och höll honom om lifvet, ty han började vackla af och an. Hela verlden! — Upp och ned! Svänger hit och dit! Hvem har vändt mina fötter uppåt, liksom flugornas i taket? Jag faller, jag faller i molnen — i helvetets eld — håll i mig! Grodor och huggormar! och getingar — hu, att falla på hufvudet i ett getingbo! Drif bort dem — skaffa mig en grön qvist! Jag blir ju rakt ibjälstungen!Den olycklige slet af en grönskande gren, rusade ned i floden och slog ursinnigt omkring sig till höger och venster efter sina inbillade plågoandar, Hvad är det? ropade Campbell och Scotbnsh, hvilka nu kommo springande. Delirium tremens! Major Campbell, skynda