Aftonbladet – 21 juli 1873, sida 3

pu igen! der bakom mig! Han vill bita mig, säger jag er! Han sparkade till med ena foten och slog i luften med jagtspjutet. Men der fanns ingen hund. Peter ämnade säga något, men Tom gaf honom med en blick ett tecken att tiga och ropade: Här äro vi! Uttern har sökt hide under en alstubbe. Hej, lilla Carlingforå! Undan med er, hundar, skrek Trebooze, för ett ögonblick bragt till sans af jagtens intresse. Han kastade undan de öfriga hundarna åt höger och venster, lutade sig ned och uppmanade den lilla gräfsvinshunden att krypa in. Men nästa minut sprang han upp med ett utrop af förfäran och bröt ut emot Peter i de vildaste svordomar. Befallde jag dig ej att köra bort den der svarta f—n? Hvilken? Hvad menar ni, sir? frågade egg darrande och till ytterlighet förvirrad. Hunden, hör du! Kan jag annat än tro mina egna ögon? Vill du kanske påstå att det fördömda djuret inte rusade fram just nyss mellan mina knän och trängde sig in i hålan före gräfsvinshunden? Ingendera svarade — Peter icke, emedan ban var alltför bestört; Tom icke, emedan hän begrep hvad som var på färde. Luta er inte ned, equire. Blodet rusar så uppåt hufvudet på er. Låt mig få... Men Trebooze stötte bort honom under nya förbannelser. Jag skall ha ut det fördömda, svarta kräket och ränna spjutet igenom honom! ropade han och kastade sig ånyo ned på knä, började ursinnigt slita upp stenar och rötter och ropade till den halft begrafna