Aftonbladet – 21 juli 1873, sida 3

Ja, sir, skrek Peter från den motsatta stranden. Det är inte riktigt med de här hundarna, utbrast hans herre med en ed. Inte riktigt, sir? Tillsade jag dig inte om — om fem och ett halft koppel — nej, om fem koppel — åh, nej; sex, menar jag! Anfäkta! Jag kan inte se riktigt, tror jag! Hur många hundar tillsade jag dig att taga ut för jagten ? Fem koppel, sir. Hvad hiv, skulle du då släpa med den der andra för? Hvilken andra? skrek Peter, medan Thurnall uppmärksamt fixerade Trebooze. Denne. Han hör mig inte till. En gemen, svart byracka! Hur har hon kommit med ?2 Hvem? hvar? Inte ser jag någon svart hund. Är du blind, din dumma åsna? — nej — hör på, doktor — hur många hundar finnas här? Det är mig ej möjligt att se, här i småskogen, svarade Tom. Hvad? Kan ni inte se? — Hur kan det komma till att de kräken inte åter hitta spåret ? sade Trebooze i sin vanliga, långdragna ton, liksom hade han glömt hela saken. Han steg öfver gärdesgården, gick ned i vattnet och vadade öfver till andra stranden, åtföljd af Tom, Hundarna kommo omkring honom och han uppmuntrade dem att söka, men utan framgång. Uttern har krupit undan här någonstädes, sade Peter. För tusan! ropade Trebooze och såg sig tillbaka med ett uttryck af den grufligaste förfäran, Der står ja den svarta hunden