Aftonbladet – 19 juli 1873, sida 3

ur vägen och ej blanda sig i saken; grep fast i en knapp i Scotbushs rock och pratade en mening midt i anrigtet på honom, sprang derpå tvärt till sjäan och betraktade sin egen drägt samt borstade af sig med handen. Hans vanliga långdragna tal var na förbytt i högljudt, dåraktigt pladdrande. Två eller tre andra herrar, som tröttnat vid Treboozes tokerier, klättrade öfverstenarna framåt flodstrander för att söka spår efter uttern; gamle Tardrew gick i samma lofiiga ändamål, just der gräsvallen och sandbanken möttes; den gamle mannen krökte sin rygg, så att hans ansigte var nästan i jemnhöjd med knäna. Nå, se Tardrew ute på jagt! sade Campbell. Och blott en vecka sedan hans dotter blef begratven! Ja, hvarför inte? Jag tycker så mycket bättre om honom derför. Skulle. han förmå åverföra henne bit i lifvet genom att uppoffra några goda jagtdagar? Bättre att taga saken säken som han gör och gömma sina. känslor, i fall han eger några. Känslor har han nog, tvifia ej derpå Men ni har rätt: det ligger något karakteristiskt i den engelska landtmanpnens sätt ati aldvig lägga sina sorger i dagen, aldrig låta dem inverka på hans angelägenheter: eller tidsfördrif. Halloh! mr Treboaze! ropade den gam fe förvaltaren, uppåt. Här är det! Spår? spår? — Spår? — Hvar? Eiler hvad är det? skrek Trebooze. Hvad som är lika säkert som spf: här på alstubbom, ej en timme gammr st, Jag kunde väl tro att de här goda hundarna. igoke letade för ro skull. Hläråt! Häråt! Häråt! Hart! Klinga! Klinga! Waldman! Gå undan ! Och Trebooaze: kom rusande nedför stranden — (Forte) ;