Aftonbladet – 19 juli 1873, sida 3

börjat hysa bäde aktning och vänskap för denne man, De båda herrarne hade vikit af på en skogsstig, som i temligen skarp sluttning förde dem nedåt flodea och de kunde nu höra röster nedanför sig; Scotbush, som skrattade på sitt lugna vis, och Trebooze, som larmade och hojtade så högt han förmådde. Hvad den karlen skrålar och bäva han hoppar omkring! sade Campbell, Det förvånar mig jute; jag hör att han under de sevaste båda veckorna har gått i ständigt ras al fruktan för kolera. Jag mäste ba ett öga på honom i dag. De klättrade ned för den med amåskog bevuxna branten och voro nu i tillfälle att i den första, dunkla dagningen betrakta den scen som omgaf dem. Framför dem låg en bred sträckning af sand och småsten, mera lik en dålig landsväg än floden Alvas bädd. Litet längre upp sågs en lång, grund vattensamling, der man kunde se hvarenda sten gewom det kristallklara vattnet; ve höger sträckte sig en stenig Sodbank der säf och ormbunkar växte höga under vide och lönnbuskar, redan granna af höstens färgprakt. Till venster låg en lång sandbank, täckt med jättestora blad af Anthirrinum, bland hvilka hundarna spryngg af och an — vackra, svarta och brana utterhundar, öfver hvilka Trebogge välkuade hafvaskäl att känna Äg. stolt — medan en oöf vad, irländsk, hvit gräfsvinshund hoppade och sprang rundt omkring och tycktes, att döma af hans beteende, anse sig för den klo. kaste ibland. kamraterna. Scotbush och Trebooze staå0, på andra sidan om gsandbanken, 3 en liten grön plan. tätt bevuxen rad al; Prebooze. rörde sig. utan on och . än bit, än dit, torkade aj oupphörligt I pannan, förmanade alla att gå