Aftonbladet – 19 juli 1873, sida 3

hån mot all offentlig anständighet till en ekonomiskt hänseende misslyckad spekulsg tion. Dertill misstänka vi att ins. gör si sjelf en otjenst genom att iillöka den ny upplagan, ty detär osäkert och knappt trolig att hon, i händelse af ett nytt ätal, komme att slippa lika helskinnad undan som de förra. Uppsatsen har följande lydelse: Till Redaktionen af Aftonbladet! Då jag af sjukdom varit förhindrad att unde några dagar lemna mina rum. blef jag först måndags uppmärksammad å den i eder tidning för i fredags införda artikeln, riktad mot mig oci de personer, som suto jury i den mot mig anhän giggjorda högmålsprocessen. Att resultatet af detta jury-utlåtande ej falli de store och synnerligast Aftonbladet i sma ken, är helt naturligt; ty huru gerna hade mal! icke från detta håll nu sett den stackars förfat taren inom lås och bom — i deras tanke: honon till straff och androm till varnagel — alltför at upprätthålla lagens och kunglighetens helgd, och för att dagligen kunna uppvisa ett färskt exem pel. Att förutnämnda storheter. med Aftonbla det såsom målsman, ha den vackra föreställnin gen, det straffbestämmelserna för ett dylik brott ej heller äro synnerligen drakoniska, utar medgifva en latitud af antingen straffarbete frår och med sex månader till och med fyra år ellen enkelt fängelse från och med sex månader til och med två år — bevisar endast hvilken non chalant sinnesslöhet för det filantropiska elemen tet, ja, hätskhet, för att inte säga grym elakhet. som råder inom detta hedervärda parti. Aftonbladet beklagar utgången af juryns be slut, och hvad ännu mera är: uppräknar alla de nio jurymännen, liksom för att offentligen stämpla dem. Hurna orätt och otillbörligt den värda tidningen härvid går tillväga, bevisarsig sjelf. Om Aftonbladet upphof sin ädla röst mot mig ensam och direkte anföll mig, skulle det i sanning mindre förvåna mig, på grund af de åsigter denna tidning har; men att kasta sig öfver juryn, denna samvetsdomstol, som dömt efter anda och öfvertygelse, och ej efter lejda eller falska intensioner, som vissa tidningar beklagligtvis nog ofta göra sig saker till — att avfalla denna (juryn nemligen) är att visa sig både hämndgirig, lågsinnad och orättvis. Jag medgifver gerna, att denna för mig så lyckliga utgång af målet — något som jag alltid sjelf hoppats och förmodat — förorsakat stor förargelse på höjderna. Men, kära Aftonblad! någon gång bör ju äfven en dylik process kunna luta till fromma för svaranden, för den oskyldigt trakasserade och i otid anklagade — detta är ju inte annat än rättvist. eller huru? Emellertid är isen nu en gång bruten, och jag vill innerligt hoppas, att den ej så snart åter må tillfrysa. Hvad slutligen flygskriften Sista Smörjelsens brottslighet eller icke brottslighet vidkommer. så är detta ju en ren barnslighet, för att inte säga narraktighet, af den värda tidningen att orera öfver. Författaren till Sista Smörjelsen är emellertid frikänd — hvad göres oss då mera vittnes behof? Men så fort som möjligt, efter det Svea hofrätt sanktionerat rådhusrättens beslut, skall den högt ärade redaktionen af tidningen Aftonbladet med största nöje få sig tillsändt ett exemplar af nämnde flygskrift — men detta af andra och tillökta upplagan af den mycket omtalade Sista Smörjelsen.. Till dess har jag den äran rekommendera mig. Stockholm den 15 Juli 1873. Otto Gråbergh.