Aftonbladet – 19 juli 1873, sida 3

ras den allmänna åsigten att vi under en million af är skola straffas för hvad vi fe: lat som ynglingar, finner jag det vara ett elände och en orättvisa, att vi alls ha kommit hit i verlden, Det finner late jag, apdo majoren lugnt. Jag vill inte uttrycka mig opassande, mep visst är, att jag anser mig fått betala min vunna erfarenhet ganska dyrt redan nu, genom mina därskaper.s Så har äfven jag fått betala min. Hvarför skulle vi då behöfva straffas både här och i ett annat lit? Hvarför tro, att jag skall betala föt mina dårskaper, då desga just utgjorde det oundgängliga priset för mia arfarephet?2 Måhända emedan ni varit däraktig nog att ej draga nytta af erfarenheten, sedan den kostat er så mycket. Och skall straffet förmå bota mig för min dåraktighet? Detta beror på er sjelf, Botar det er — så mycket bättre! Men kanske vill ni ej bli straffad, blott förläten? : Framsläppt på nåder? Nej, det skulle vara ett däligt sätt med mig, såvida jag inte blir helt annorlunda, än hvad jag hit tills varit, Jag känner mig alltid mest helåten nu, om jag riktigt ajler, så snart jag kommit derhän, att jag snafvar. Vore det ej så, skulle jag länge sedan kommitivana att gå och sofva igenom lifvet, alldeles som man gör på långvariga elgjagter i nya verldens urskogar. År skall måhända bli förändrad förändrad från hvad nj nu äng Det vore mig rätt okärt, så vida det ens vore möjligt. Huru? Anser ni er då redan nu vara fullkomlig ? Nej. — Men hur det är, så är Thomas