Aftonbladet – 19 juli 1873, sida 2

ning hoppas, att någon eller nägra bland dess ledamöter genom interpellationer till vederbörande minister kunde framkalla några upplysningar rörande den ståndpunkt, på hvilken underhandlingarne om lotsrättigheten i Öresund för det närvarande befinner sig. Denna tid på året finnes dock beklagligen ingen, som eger befogenhet att, med anspråk på. att erhålla något slags svar, i nämnda hänseende framställa ett spörjsmål till regeringen; och det vill också synas som om hon, efter det officiösa meddelandet i Posttidningen den 19 nästlidne månad, icke skulle finna anledning vara för handen att sjelfmant gifva svenska folket del af hvad som i afseende å denna angelägenhet tilldragit sig. . Ställningen är dock för ögonblicket sådan, att det vore särdeles önskvärdt om nägot kunde meddelas, som vore egnadt att bibringa den svenska allmänheten någon visshet derom, att Sveriges värdighet och intressen ega någon annan mälsman i den beklagansvärda tvist som uppstått, än tidningspressen, som väl kan gifva ett offent ligt uttryck åt den rådande stämningen i landet, men icke kan göra något för att skydda svenska medborgares rätt och den svenska nationens värdighet, der dessa af ett grannlands myndigheter trädas för nära. Oapphörligen ingå, nemligen nya underrättelser om arresteringar och bötfällningar, för hvilka svenska medborgare varit utsatta i Danmark, af ingen annan anledning än att de begagnat sig af en rättig het, hvilken de betrakta såsom dem lagligen och traktatsenligt tillkommande, och hvilken, så vidt man varit i tillfälle att derom bilda sig en föreställning, såsom sådan betraktas äfven af den svenska regeringen. Dessa underrättelser gifva anledning till bittra klagomål i den svenska pressen, som .dervid visserligen i enstaka fall gör sig saker till öfverdrifter i uttryck och anspråk, och måhända icke alltid med den noggrannhet, som vore önskvärd hos dem, som handhafva det offentliga ordet, gör sig reda för beskaffenheten af föreliggande fakta; men som dock, vi måste medgifva det, äro ett troget uttryck af den stämning, som de i fråga varande underrättelserna framkallat inom alla kretsar här i landet. . Det må vara ursäkligt att man under dessa omständigheter med icke ringa otålighet afvaktar något meddelande från vederbörligt häll, icke blott derom huruvida de halfofficielt förkunnade underhandlingarne ledt till något resultat eller huruvida de blifvit afbrutna, utan ock huruvida den svenskaregeringen förhäller sig fullkomligt passiv vid alla de förnyade tilldragelseraa och verkligen utan någon gensägelse låter udda vara jemut derför att man på andra sidan Sundet vill så hafva det. Anmärkningsvärd är för öfrigt den tystnad, som den danska pressen pä senaste tiden iakttagit rörande denna angelägenhet, för hvilken man dock ingalunda lärer kunna vara likgiltig i Danmark. Om vi undantaga den artikel i Fedrelandet, som gaf en framställning af den danska uppfattningen af tvistefrågan och som vi på sin tid upptogo till granskning, ha vi under de senare veckorna funnit frägan berörd i den danska pressen endast genom aftryck af en korrespondensartikel till Göteborgs-Posten och genom meddelandet (i Dagbladet) af ett bref från en svensk korrespondent, som i viss mån skämtsamt och gycklande berörer den svenska pressens uttalanden i ämnet. Först helt nyss ha vi i Dagstelegrafen fannit några ord till försvar för de senaste häktningsåtgärderna i Kjöbenhavn och utanför Helsingör, och hvilkas hufvudinnehåll är, att Kjöbenhavnspolisens och Helsingörslotsarnes beteende (då de dels på Kjöbenhavns gator, dels i Sundet utanför. Helsingör arresterat svenska lotsar) varit hjemlet af Loven. Då emellertid Dagstelegraten, i sammanhang med detta försvar, behagar i förbigående förklara, att den svenska pressen behandlar frågan om lotsväsendet i Sundet med en mer eller mindre förblindad fanatism, så tillåta vi oss fästa den nämnda tidningens och den danska pressens upp: märksamhet derpå, att den svenska pressen verkligen sökt att genom anförande af de på tvistefrågan tillämpliga bestämmelserna i gällande traktat belysa och utreda den samma, under det från dansk sida icke försports ett enda ord till bemötande af denna utredning och till försök att anföra några grunder för en annan uppfattning af traktaten än den från svensk sida uttalade. Talet om fanatism å svensk sida, torde derför tillsvidare kunna tystna såsom skäligen obefogadt. För att, i hvad på oss kan ankomma, yt terligare bidraga till frågans utredande, anse vi oss böra fästa uppmärksamheten på ett vid den offentliga behandlingen af denna angelägenhet icke sällan förekommande oegentligt uttryck. Vi ha nemligen ofta sett i tryck uppgifvas, dels att det mångom talade Öresunds lotssällskap, blifvit af svenska regeringen sanktioneradt, dels att det fått sina stadgar af svenska regeringen fasställda. I sjelfva verket är ingendera delen händelsen, om de citerade uttrycken skola tagas efter bokstafven; men deremot kan visserligen med något:fog sägas, att den svenska regeringen indirekt god känt och gillat det nämnda sällskapets verksamhet genom dess den 2 Febr. 1872 meddelade beslut öfver lotssällskapets ansökning om rättighet för dess till långlotsning afsedda farkoster, att, å svensk tullplats vid Öresund behandlas såsom barlastade inrikes gående fartyg. Det k. brefvet härom till generaltullstyrelsen är af den be tydelse för bedömande af den svenska re: geringens ställning till det ifrågavarande lotssällskapet och dess verksamhet, att vi anse oss böra här i sin helhet återgifva detsamma. Det har följande lydelse: CARL etc. Uti skrifvelse den 17 sistl. Nov. hafven I, efter lotsdirektörens hörande, till vår nådiga pröfning anmält och med edert yttrande bele le en genom : tullkammaren i Helsingborg till eder insänd skrift, deruti H. Nilsson, J. M. Svensson och Carl Olsson, under förmälan att de tillika med flera befarna och lotskunniga skeppare ingått en förening under namn af sÖresunds oa a för att med s. k. långlotsning emellan Kullen och Falsterboref betjena fartyg och dymedelst på detta farvatten, hvarest många strandningar årligen plägade inträffa afhjelpa en känbar brist i organisationen af svenska lotsväsendet, i hvilket afseende lotssällska in ämnade med lämpliga farkoster, utmärkta l rån andra dels genom ordet Pilot (lots), måladt i storseglet, och dels genom en särskild flagg på I masttoppen, hålla sjön utanför ändpunkterna af , nämnda lotsområde eller i trakten af Kullen och. Falster för att lemna lots till fartyg, då sådan begärdes. samt derjemte från fartyg upptaga! dem, hvilka betjenat med lotsning, — hos ederl! anhållit, att, för den händeise tullstadgan inne-. fattade hinder för sällskapets verksamhet, så-l( dana hinder måtte gg samt att till; L ( j stånd måtte meddelas för sällskapets på angifvet sätt utmärkta farkoster att, efter det lots sålunda aflemnats eller mottagits, få utan skyldighet att klarera vid tullkammare, såsom vid segling i barlast inrikes orter emellan. anlöpalj