Aftonbladet – 16 juli 1873, sida 3

yckte sig skåda och höra en af de gamla, kotska covenanters från denna klippa och inder Guds fria himmel predika en friare, in rättvisare lära än hvad deras var. Frank ade sin arm inom Thrrnalls och hviskade: Jag skall tacka dig härför, så länge jag efver! Men Thurnall stod med sänkt hufvud; det syntes att han var djupt rörd. Slutigen yttrade han halft till sig sjelf: Hm! Jag tror, vid min själ, att med denie man och den flickan till hjelp, gör du en lag också mig till rätt kristen! Men det var blott för en stund som sans och förnuft gjorde sig hörda. Då majoren såg sig om, upptäckte han metodistpredikanten, hviskande och med vreda miner, bland en hop qvinnor, och rättmätig vrede grep honom. Stig fram, herre, ni predikant, och se mig rätt i ansigtet, om ni kan! ropade Campbell med stark stämma. Vi stå här, som fria män på en gemensam grund, under Guds himmel och inför Hans öga. Stig fram, herre, och svara mig rätt, om nikan; annars så tigl Till hälften drifven af en ovillkorlig lydnad för den allvarliga, militäriska kommandostämman, till hälften af ursinnig afund, kom metodistpresten fram. Folket gaf plats åt honom och stammande af sinnesrörelse skrek han: Hören inte hvad denne man säger er! Han är ett budskap från satan, skickad att bringa eder i fördömelsen — en lögnens profet! Herren döme emellan mig och honom, Tillsluten edra öron — ett budskap från satan — en förklädd jesnuit! Ni ljuger och ni vet det, svarade Campbell och vred långsamt på sin långa mustasch, som han alltid plägade göra, då ban qväfde en hög grad af harm, Men ni