Aftonbladet – 16 juli 1873, sida 3

Danska tidskrifter. I Det rikhaltiga och mångsidiga arbete i bildningens tjenst, som utmärker Danmark i våra lagar, representeras på den periodiska pres sens område af ett betydande antal litterära tidskrifter. Sådana finnas för nästan hvarje gren af vetenskap och forskning, politiska, kyrkliga, historiska, språkvetenskapliga, estetiska, naturvetenskapliga tidskrifter för populär läsning samt andra af allmänt bil dande innehåll. Det är vår afsigt att inågra uppsatser redogöra för riktningen och hufvudinnehållet af åtskilliga bland dessa tidskrifter, hvilka synas företrädesvis förtjena att uppmärksammas af den svenska allmän heten. 1. Dansk Ugeblad. Udgivet af en Forening, redigeret af Dr C. Rosenberg. Dot var i sistförflutna Januari denna politiska veckoskrift började sin bana. Dess program kan fommanfattas i orden: demokrati och skandinavism, folklig sjelfstyrelse och sammanslutning mellan de trenne mordiska folken. Att skandinavismen erhållit en framstående plats på dagordringen i Dansk Ugeblad, förstår hvar och en, som kärner den aktade utgifvarens politiska betraktelsesätt och föregäenden. Sedan många år tillbaka har dr Rosenberg gjort sig känd i Norden skväl som i utlandet, såsom en at den nordiska enhetstankens ståndaktigaste målsmän, För denna tankes utbredande och befästande bar han varit outtröttligt verksam i tidvingsoch tidskriftspressen, såsom bokoch broschyrförfattare, på folkmöter och i politiska föreningar, i kamp med motståndare och i samqväm med en vidt utgrenad krets af liktänkarde i de tre nordiska rikena. Men ekandinavismen, liksom hvarje annan id6, framträder under sin historiska utveckling i vexlande, efter tidsförhällandena lämpade former. Vi stå nu vid ingången till folkperioden i Norden eller, riktigare sagådt, vi hafva redan trädt öfver tröskeln och tagit några steg framäti de höghvälfda, ljusa sslarne, der nutidens stora samhälls uppgifter mana till ärligt och uthålligt arbete. Klart är åå, att skandinavismen hädanefter mäste blifva icke så mycket en dynastipolitikens, som fastmera i egentlig me ning en de nordiska folkens angelägenhet, — utan att derigenom bör utestängas den förhoppningen, att i denna sak öfverensstämmelse skall råda mellan nationernas och regenthusens välförstådda intressen. Folken mäste lära sig känna hvarandra, närma sig till hvarandra, fatta sig såsom lemmar af en och samma andliga helhet, långt allmännare och djupare än sådant hittills varit fallet. Det är i en dylik riktning Dansk Ugeblad verkar för den folkliga skandinavismens främjande. Det, der skal slaae Bro imellem Folkener, yttrar utgifvaren i en uppsats med öfverskriften Den nordiske Enhedssag og Folkepartierne, er den dybe Fölelso af folkeligt Sammenhör; den kan ikke komme til Live undtagen derved, at der hos Folkene alment vekkes og kaldes til kraftigt Liv en klar historisk Bevidsthed om deres felles Ophav, deres i alt Vesentligt felles Folkevesen og gjensidige Trang til hver. andre for att leve; men det förste Vilkaar for att denne felles Folkefölelse kan komme til Live, er at den serlige Folkeoch Fedrelandsfölelse biver vakt og klaret, saa at Folkebevidstheden kan finde ned til sin dybeste Grund, hvor den netop vil möde det Feellesnordiske. Det vi nu yttrat, kräfver ett ord till närmare förklaring. Dansk-norska folk