Aftonbladet – 14 juli 1873, sida 4

BLANDADE ÄMNEN. Shahien af Persien anlände den 8 dennes på eftermiddagen till Versailles, der han först besökte nationalförsamlingens president Buffet och derefter republikens president marskalk Mac Mahon, med hvilken hau åkte till slottet för attse springvattnen derstädes spela. En ofantlig menniskomassa var der samlad, hvilken hjeriligt helsade den persiske herskaren. Shahen steg genom hederstrappan, der han väntades af en massa damer och herrar, upp i sjrnolenlgriet, som var upplyst med tusentals vaxljus och hvarest taffel var dukad för 150 personer. Det var — skrifver en korrespondent — egendomligt att se i detta herrliga galleri ett dyrbart bordordnadt på ett sätt, som erinrade om den forna regimens prakt, med en persisk suverän som hegersgäst, under det att bland de närvarande voro ättlingarne af Frankrikes konungar. prinsarne af Orlans, hvilka voro klädda svm generaler och amwiraler. Marskalken-presidenten tycktes sjelf undvika den plats som tillkom honom såsom regeringens hufvud. Stor hjertlighet rådde under måltiden, Parken var på ett förtrollande sätt illuminerad.Omkring 100 kyrassierer till häst redo med flacklor i händerna före shahen vid hans afresa, under det två musikkårer blåste frn marschen. Plötsligt redo kyrassiererna ram, under det deras facklor aren sig i bassinernas vatten, Deras musikkår blåste en jogt melodi på sina horn, och tåget begaf sig långsamt omkring bassinen, upplysande shahens vagn, följd af en mängd gäster till fots. Det var ett vackert skådespel, och shahen uttalade sin beundran för marskalken. Då shahen ankom till den hedersplats, som ordnats för honom midtemot Neptunibassinen, kastades 1000 raketer PR hvilka spredo ett mångfärgadt ljus öfver de ofantliga vattenmassorna. Persiens lejon mellan två palmer brana rig, t framför shahen, och en ofantlig bukett slungades upp i luften, mottagen med en bifallsstorm, till hvilken shahen sjelf gaf signalen. Först kl. 11 på qvällen började folkmassan att skingras. Shahen besökte den 9 dennes Napoleon I:s graf i Invaliddömen och uppehöll sig länge der. Om shahens moders död den 2 Juni skrifves i Times bland annat: Den aflidna drottningen hade sedan någon tid varit sjuk, och ännu innan hennes son reste till Europa tviflade man på hennes tillfrisknande. Då hennes död blef känd i Teheran, ilade alla stadens qvinnor till palatset och uttryckte med tunga suckar och höj ljudt skri sin ae Drottoingen åtnjöt nemligen den största aktning, och shahens kärlek till sin moder var öfvermåttan: stor. Shahen förtärde ingen föda, som ej var tillredd i hans moders boning och bar hennes insegel. Telegram förkunnade på alla persiska stationer drottningens död och i de större städerna afstannade all rörelse; Som kändt, är hennes begrafning uppskjuten till shahenshemkomst och tills vidare hyilar det kungliga liket-i hans mosk, En dödsgudstjenst, som varade tre dagar, har hållits i samma kyrka, och deri deltogo presterna, den kungliga familjens medlemmar, de höga embetsmännen och halfva Teherans befolkning. Stora folkmassor -begåfvo sig till vicekonungen, shahens yngste son, för att visa sin sorg öfver den timade händelsen. Redogörelser för shahens alla rörelser i Europa offentliggöras dagligen i Persien och väcka det lifligaste intresse.