Aftonbladet – 14 juli 1873, sida 3

MM MM Utö rr — Emellertid fanns obestridligen metod i hans skenbart rasande framfart. Hans lust föll på en återvändsgränd, som från BStorgatan sträckte sig åt venster och tvärt vid en nedra ändan slutade vid en hög klippvägg. Huil der var en bherrlig plats för lemonen ; han rusade ditin, och ehuru 1i0ligt Tom kämpade emot honom, vände han cke om, förrän han tagit åtminstone ett rof rån hvart hus, Platsen egdes af den gamle fiskköparen Ireluddra, Ett allmänt rop höjdes att han vore förpligtigad att hålla rent på gårdarna, Thurnall, Campbell, Headley — ja, alla gran. jarna förenade sig i samma fordran, ty här anpsvingen möjlighet stt misstaga sig om ;rsak och verkan, och ingen Var, tom hy: illgifvenhet för honom. . Föärskrämda och sripna, af samvetsförebräslser, söka dessv.(om nenniskorna gena. en syndabock för sina örseelser och så gick det äfven nu. Många af dem, som vid sockenstäraman va. rit den gamle fiskköparens ifrigaste anhän. sare, ropade nu i sin förskräckelse högst met honom; ja, de tycktes böjda för att gifva honom skulden för hela. farsoten. Fawle Beer var färdig att förklara att Treuddras fiskhögar hade förgiftat honom och hans hus. Då den gamle syndaren hörde letta gemensamma angrepp, reste han sig, cke för att uppfylla deras begäran, menför utt utbryta i förbannelser och hårda ord jamt hotelser att söka sina gäldenärer till len yttersta skärfyen. Hanvaren af dossa bga själar, hvilka öfverbevisningen af ett el blott förmår bringa i en högre grad af irsinnighet ..—. en Pharao, hvars. hjerta fven. Herran sjelf. blott: kan förkåräa, Py sådana män — FETT