Aftonbladet – 14 juli 1873, sida 3

Valencia tillslöt boken häftigt och med vrede. Nästa ögonblick hade hon bestämt sig. för huru. hon skufle handla. Hade: hon varit en blyg landtflicka, skulle hon alldeles undvikit.ett så kinkigt ämne, men Valencia kände. tillräckligt verlden, för att inse att hon både för Franks och för sin egen skull måste komma till klarhet. Hvad Renar ni med detta tal, mir Hexd1ey? Jag nödgaås begära er förklaring deröfver. -Ni sade mig nyss att det inte var er afsigt att förklara mig er kärlek. Jag sade er då sanningen, svarade Frank lika lugnt som förut. Jag fästade vid dessa båda rader ett djerit hopp och detta hopp har blifvit uppfyldt, ty ri bar stannat ännu någrå öganblick. Kan pi tro — ni talsr lägnt och sansadt; derför mäste jag beliandla er som en förständig mebnista — kan är trö, Jsägår jar, att jag ämnar uppfylla er bagäran? Ja, hvarför inte? Den:är ovanlig; men har jag tolkat er karakter rätt, så vore ni i stånd till ovanliga handlingar. Hade jag ansett er vara en slaf af etiketten och att ni darrade för den. verld som, ifall pi så tann för godt, kunde bringas. för edra föt ter, så skulle jag aldrig yttrat min bön: Men, fortfor Frank och hans röst fick ett uttryck.at det djupaste, det innerligaste allvar, bevilja denna bön; bevilja den blott. Och nj skall aldrig få anledning. att ångra er, Aldrig, aldrig skall jag kasta en skugga öfver ett lif, hvars närvaro för mig har varit så herrligt, så lyckliggörande — en närvaro som. jag alltid helsat med förtjusning och likväl förlorar utan knot. Ni: skall gå den väg; som är er förelagd, och tå Gud ledsaga (ert. Jag skall gå min bettämda 185 Mi Ja MER ata