Aftonbladet – 14 juli 1873, sida 3

jag er, tillade han med sävkt röst, aatt sl: vidt på mig beror, skall ingen menniska når gonsin få veta hvad jag ber er om. Frank hade nu slutligen gjort sig skyl. dig till ett svårt missgrepp. Valencia studsade. Hon såg på honom med en både förvånad och Bbarmaen blick: Hurn, my Headley? Kan ni tro att jag gkuile vilja ha hemligheter med er, eller med. någon atnan man. Nej, sir. Om jag beviljade er bön, skulle jag lika öppet er känna detta som att jag nunekar göra det. Hon vände sig hasttet emot dörren. Frank Headley var af naturen en försynt man, men i stander at ytrersta nöd visa blyga och försynta menniskor en förvånande energi. Han gick raskt fram till Valentie och sade sakta: ( Ni skall endast hälften så stolterkänna er vägran som jag min: begäran, or mi blost vill dröja, tills er syster kommer äter. Begegc delarse-äroj som jag tycker, onödiga, men för mig, den fattig8 landtpresten, skall det alltid vara en ära att — 2 Tyst! Valencia gick åter fram tillbordet och började vända bladen i en bok för att viona tid — för att härda sitt hjerta och lugna sina förvirrade tankar. Bftet några minuter stod Fraikåter bredvid henne, Böken vär Tennyfbobs Prinseesan, Hurt Valencia hade bläddrati boken. hade den blifvit Iivgånde uppslagen — hven kan säga af hvilken slump? — vid den sista. sköna scenen, som vi alla känna, och under det Valencia höll sin sänkta blick fästad på bladet, lade Frank stilla ett finger på dessa rader: v N Om du endast är en drömbild; o! så böj dig t re ned till. mig: sLåt mig, fören jag Gör, få drömma.att än ;r inl ft