Aftonbladet – 12 juli 1873, sida 3

komfort, vitnande om både smak och för. mögenhet. Bland dessa senare nämner j:g i första rummet konsul Taaffe, hvars vack;a hem, Rose Bush, kanske är ett af de vackraste ställen i San Francisco och dess omgifoingar, Det ligger ute på Alameda, ett slags förstad till San Francisco. Alameda är dock ingalunda någon egentlig stad, utan snarare att betrakta säsom en ofantlig park eller trädgård, der en stor del af de förmögna San Francisco-boerna hafva sina villor. Man har 4 mils sjöväg dit, och seåsn man lemnat ångfärjan och tillryggalagt ungefär en qvarts timmes väg genom majestätiska eklunder och förbi förtjusande villor, stannar man slutligen framför en af väldiga törnrosbuskar bygd hvalfbäge, bildande ingången till Rose-Bush. En häck af cypresser, cedrar och andra tropikens trädarter utbreder sig Ä ömse sidor af den med doftande rosor rikligt utrustade hvalfbågen, längs utefter den mot vägen liggande delen af egendomen, som i en rektangulär form upptager en yta af icke mindre än 8 acres. Redan det yttre ger sålunda en aning om hvad man har att vänta, men detta oaktadt kan man icke tillbakahålla ett utrop af öfverraskning och beundran vid den syn, som möter ens öga, när man inträder i detta rosornas hem. Midti förgrunden en ofantlig ek, genom hvars praktfulla krona och vidt utsträckta grenar mäånget sekels vindar susat; straxt till höger det uteslutande af ädla träslag och i götisk stil bygda boningshuset, boketafligen omslingradt af doftande törnroshäckar och vinrankor samt skuggadt af ständigt grönskande träd; längre fram till höger, likaledes inbäddadt i blommor och grönt, ett litet täckt, af granit bygdt kapell; under en af den väldiga ekens grenar en vacker i orientalisk stil uppförd jagtpaviljong; videre, hvarthän man än vänder ögat, blommor, fruktträd, bersåer, grottor, springbrunnar, m. m., och genom hvilket allt i förgrunden här och der framskymtar det mörkblåa Stilla-hafs-vattnet, som der begränsar egendomens ena sida. I den kaliforniska tallen, som står ensam och allvarlig och nästan synes generad af all den yppiga växtlighet som omgifver honom, i ekarne och i de doftande törnrosorna, ser man kära representanter från de berg och dalar som sköljag af Nordsjöns och Östersjöns böljor, under det att cypressen, visrankan. lagern, fikonoch apelsinträden m. m, vitna om, att man befinner sig i ett land, som i fullaste mått blifvit välsignadt med. den rika växtlighet, som tropikernas verld erbjuder. Men kon: sul Paaffe är ändå icke nöjd med hvad som finneg, utan har flere ytterligare förskönins gar i sinnet, bland andra den, att straxt nere vid sjön bygga en större karpdam af granit. — Han har förärat detta vackra och dyrbara ställe åt sin unga fru, och utan tvifvel skall hon i detsamma finna en riklig ersättning för det barndomsbem hon lemnat vid Fyens bokklädda stränder. Skandinaverna i San Francisco bafva lika litet som de i andra delar af Amerika boende, under de nya förhållanden, uti hvilka de lefva, glömt den gästvänlighet, som är ett så utmärkande drag inom nordbons hemlif — och många bevis af densamma har jag att bevara i ett tacksamt minne. Ett skall dock blomma friskare än något annat, nemligen minnet af de många angenäma stunder jag tillbragt i ett vackert cottage, vid ändan af Polk-street, liggande på en lominerande höjd med utsigtöfver inloppet till San Francisco och kringliggande nejder. Det är intet stort slott detta cottage, som på alla sidor är omgifvet af vänlig gröneka, men jet är ett hem, der man öfverallt spårar friden, lyckan och förnöjsamheten, och det skall åerföre troligen vara en kärkommen tidning jag bringar till kapten Alfred Enquists många gamla Upsalakamrater, då jag nämner, att det är han, som här i rikaste mätt njuter af den lycka, som en äleklig maka och glada, rosenkindade barn förmå skapa. Jag har under de senaste dagarne i flere riktningar haft tillfälle att genomresa Sonomadalen, taga dess rika vingärdar i betraktande samt besöka de svenskar som här efter ett verksamt lif njuta af ett ansenämt dolce far niente —och jag skall i nästa bref be att få nämna något om denna lal, dess vinodling och dess inbyggare, för att sedermera, innan jag går upp till guldsrufvorna, få med nägra ord beröra den kinesiska invandringen i Awerika, som nu, itminstone här i staterna vid Stilla haivet, ir den fråga, som stär främst på dagordningen. H:N. PRESIDENTER