Aftonbladet – 11 juli 1873, sida 3

pe ME SEAN TEEN EUE4 BIE AROS fr sen berättar. Hvad var att göra? Den olyck. kge uppfinnaren var alldeles på vippen att profva unktoren på sig sjelf, ty af förtviflan böfjade hans hår att gråta. Då träffade han en dag sin goda vän madame Sarah F6lix. M:me Felix var syster till sal. Rachel och liksom alla hennes systrar enkom född att uppträda på scenen. Men parisarne började tröttna vid gamla pappa Felix dramati ska kavio-afföda; de begrepo icke hvarför de skulle plågas med alla dessa Felixska tjocka nä sor och tunna talanger till straff derför stt Rachel varit en utmärkt Phaedra. Och m:me Sarah och m:me Lia och monsieur Raphael och Herren vete hvad allt de hette dessa Felixar, tyckte att detta kändes ganska bittert. Hvad är det åt er? frågade hårfärgningsmedeluppfinnaren henne. . Åh, ne men parlez pas! Man vill inte mer sa mitt namn på gathörnen. Sådana uslingar! Jag lemnar scenen — jag måste straffa dem på det sättet. Folk säger att jag är för gammal! Men hvad säger ni?Jag? Jag säger, att jag vill ha en puff för mitt skäggfärgnipgsmedel. Jag står just i beerepp att hälla det i Seinen och äta upp receptet derpå — af ilska! Vet ni hvad. ni? Jeg sätter mitt namn på tinkturen och ni, ni slår upp den på alla gathörn!skrek den praktiska Sarah, liksom förklarad. Ni vill ju bara väcka uppseende och ... Och ni vill upp på gathörnen! Topp! Afgjordt!Dermed var saken också afgjord. Kort derefter läste parisarne med förvåning på manshöga röda affischer. att Madame Sarah Rachel, syster till sal. Bachel, vår stora tragiska skådespelerska, samtyckt att skänka sitt namn åt en utsökt effektfull tinktur för färgning af skägg. Det lustigaste i saken var, att längre ned på skäggfärgningsmedels-affischen försäkrades, att madam Sarah hade försökt tinkturen på sig sjelf och funnit den vara af ypperlig verkan! Från detta ögonblick blef det öfverallt i Paris modernt att fråga hvarandra: -Har ni sett madame Felix skägg ?Men der ser man, det var ändå inte utan sin nytta att sal. Rachel spelade Phedra så mästerligt! — Frivilliga martyrer. Finska Morgenbladet meddelar ur ett enskildt bref från Petrowsk i sydöstra Ryssland följande beskrifning: Bland muhamedanerne i Kaukasien finnes en mängd medtemmar af den vidt utbredda scytiska sekten, hvilken hvarje år firar en fest till minne af Schach Hussein, Mubameds dotterson, som år 661 -stupade i strid mot ett öfverlägset antal fiender. medan han befann sig på en pilgrimsfärd till Mekka. Redan tolf dager före den stora festen vå scyterne dagligen i kyrkan, fasta och späka sig, hvilket består deri, att de på allt upptänkligt sätt göra sig illa. På morgonen den märkvärdiga dagen det var i år den 10 Mars — vandrade vi till deras kyrka, en lada, som blifvit för detta ändamål inredd. Väggar, tak och golf voro betäckta med persiska mattor; likaså altaret. hvarpå stod en mängd lampor och der för tillfället äfven en bricka med tekoppar och en kaffeqvarn biifvit placerade. Äfven kring väggarna och i taket vängde lampor. . Då vi trädde in i kyrkan, satt bela församlingen, i strumpfötterna, på golfvet kring väggarra. drickande te och rökande pipa. Tofflorna hade enligt muhamedansk sed lemnats vid dörren. Biter en stund ställde sig alla midt på golfvet, presten begynte läsa — det var Schach Husseins sorgliga historia — och så började ett allmänt sråtande, som slutligen öfvergick till ett fullomligt tjut. De gråta verkligen, ty det hör till aken, att för hvarje tår man utgjuter, borttages ett helt berg af ens synder. Efter slutad läsning och bön utträda de på vården, männen då iklädda hvita skjortor. hvar. ;ch en med en stor tveeggad dolk ihögra handen ch med venstra hållande den näst förut gåen-. leg bälte. så att de bilda en lång kedja; de små varnen sluta tåget; qvinnorna sitta i ett hörn af vården och gråta. med sina hvita tschadrar öfer sig. När så männen tagit i ring, gå de rundt mkrisg gården under ett be: digt ropande af: Schach Gussi! Schach Gussi! — så ljuder Schach dussein i deras uttal — medan en trumma slår akten och de oupphörligt lyfta dolkarna mot fvudet och skära sig, så att blodet flyter i ömmar. Sedan de så fortfarit en god tid, tåga le ut på gatan, der Schach Husseins häst, sadad och betslad, ledes emot dem; på sadeln ligser Husseins turban, och vid dess sidor äro fäta två upprättstående svärd, hvartdera med en omerans i spetsen. Då männen få se hästen. jegynna de skrika och skära sig ännu värre. så tt de slutligen se ut. som vore de doppade i lod — bufvud, ansigte. bals och skjorta äro öfrersköljda deraf. Med hästen i spetsen tåga de edan åter in på gården och fortfara ännu. under open: Schkach Gussi! Schach Gussi! att rista ig med dolkarne, till dess de ej mera förmå och esten är slut. Men många äro så vilda. att olkarna med våld måste fråntagas dem, och äfen då fortsätta de attslå sig med knytnäfvarna. ifven de små barnen sårades, dock endast obeydligt. Då festen är slutåd, vandra deltagarne af till en persiska badstugan.. der de hafva sina läare, som plåstra om dem. Fiere voro så utsattade af den ymniga blodförlusten, att de icke örmådde släpa sig frem med egna krafter, och hånga föllo sanslösa ned på vägen och måste äras fram till badstugan. Gatorna i staden oro fulla af blod. kvar de gått frem Sexkarir voro så illa deran, att de under flere dagars id sväfvade mellan lif och död. Det skall ckså ofta hända, att deltsgarne i denna fest sätta fvet till. Att underkasta sig denva penitens beror helt ch hållet af hvars och ens fria vilja. Det är j något för alia gällande religionsbud. Deltaarne kallas också frivilliga martyrer och för jena genom sina marter tillträde till sjunde immelen. Mången. som ej vill ntgjuta sitt eget lod, betalar åt en annan. som åtager sig att löda för hans räkning. Denne måste då nawligtvis martera sig så mycket mera. för att et skall vara nog både för honom sjef och för en. som legt honom. Det finnes enkom sådana ersoner, som låta lega sig till dessa ohyggligeter. På andra orter här i Kaukasien förekomma id denna fest ännu andra sätt att martera sig. lartyrerna sticka in hvassa pikar i hufvud och ropp. sätta svärd med eggen mot Kroppen och ycka in dem med bälten. som de binda bårat mkring sig. drifva in i köttet stora jernkrokar å hvilka tunga jernkedjor hänga 0. 38. v. Såena förekommo ej bär. men väl en karl. naken Il midjan, hvilken med en tjock jernkedja slog g på ryggen, så att denna var uppsvullen. som m en dyna legat derpå. Den, som ej sjelf sett et, torde knappt göra sig en föreställning om uru ohyggligt allt detta är. I Persien får sådant ej passera; regeringen or har strängt förbjudit det. Måhända äro dessa ster äfven här förbjudna. ehuru förbadeti dessa lägsna trakter ej efterlefves. — De franska tronstolarna ba haft eit un erligt öde i detta århundrade. Napoleon den örstes tron blef under restaurationen helt enkelt yttad upp på vinden i Tnuilerierna. Genom mur kom den derefter i en spekulants händer, vilken sålde den för en stor summa tiil madame usseaud, i hvars vaxkabinett i London den fin 8 ännu i dag. Det är en förgylld, ganska låg ol af antik form och klädd med grönt sammet; Vv ryggstödet ser man ett i guld broderadt N h en kejserlig krona. Den tron, som förevi des i Louvrens musgum såsom varande Napoon den Stores, är från Fontaineblean och har ventligen aldrig figurerat vid vigtigare tillfällen. en liknar mycket den förstnämnde, men är mlioen förfallen och leder oanska natnrliot tan