ÄR Mr ST 7 OSSE andlaren G. Kr. Johannesen, som sade, att specielt hvad den norska litteraturens af eättning i Danmark angicge, densamma vore ganska ringa, så a det vore fråga om norska böcker, förlagda och tryckta i Norge, då deremot de, hvilka (sågom Björnsons och Ibsens arbeter) utgålvos af dansk förläggare, hade rk spridning i båda länderna, I Sverige hade afsättningen af norska böcker nägot ökats, tack vare den uppmärksambet, som den svenrka pressen egnade äfven åt Norges litteratur, gom deremot af den åanska pressen alldeles för mycket förbisåges. Dr Sohlman antydde ett ganska enkelt medel, för att befordra afsätsningen af norsk litteratur — och äfven ef dansk — uti Sverige, nemligen det att göra böckerna något prisbilligare. Länge hade hau försökt få reda något skäl, hvarföre norska och danska böcker skulle vara så mycket dyrare än de svens men nägot så dant, som ipnebura nägontirg bällbart, hade han slårig lyckats få höra. Hvad den ringa retsen avginge så vore Danmarks och Är publik tillsammans viset icke at i förbållande till Sveriges alle just läsekretsen ökas både eget land ochli kena och derigenom tillika en af de väsentligaste anledningar till öfversättningar ucdanrödj e hade man erfarenhet derom, att läsekretsen blifvit be tydligt utvidgad, sedan det för åtskillige verksamme förlägga are redan för nägra ärtionden gedan lyckats att nedesätta bokpri serna. Ganska säkert vore, att vinsten af de äkade Jäse n vore större än förlasten ge , Hven om man icke toge dev allmänna bild rofessor I K. Daa kunde icke g öfver frågsn om prisnedsättning i het, men -han ville åuminstone anföra en grucd il it böcker mäste bli dyrare i Norge än i Sveri och det var den omi i boktryck begagda de goilska och de hvilket öka!e det ka pital, som ;åste ogas i ett boktryckeri och rita. Ja on be kare hade sagt honom, avi det fö stan i hala d ga civiliserade valden obekasia eilc buk komna mantret att skrifva subata Gr insd tor bokaiaf betydligt fördyra Heia det betydliga förräles if a h B och allt annat sådant djetvu ide mycket pesvin gar. Och hvar s man ha det qvar? Jo derföre att man nu en gång hade fått i sitt hufvad, att det skulle vara så rart och å nödvändigt att t. ex. skrifra Abekat med stort A. Han lade bokförläggarne på bjertat att i aint eget och ilitteraturens intill den typngrafiska och r Hr Jespersen från de sia äfvertygelse, att norska böcker skalle g5 mycket bra i Danmark, om norska förläggare blott ville utan reqvisition sända nigot exemplar af hvarje förlag till alia bakbandlare i Danmark och recersiona: Xxemsler till de förnämligare tidvinsarne. Derefter bohandlades den af Svenska bokförlägga sgen uppställda frågan: Hvad skalla ku na göras att underi bokhandelaförbindaise med äl till gagn för den skandinaviska bokhandeln som till hagnad och nytta för emisgrerale JandsHr Bohlin hå ån Ör 0 motiverade ä iusvisk bok som varat untim A:b. Bonnier. begts 2 tal frågan om den i !e Ä mötet uttaallmönna euro; ef man ense om ulis göras till fö sm de särskilda h derefter möjligen behandlisg af en reed voro förb isgarne foliändade ch . ordföranden hr ng afslutede mötet med ett varat och hjertligt afskedstal, deltagarne i mötet rarelogen, vid hvil Hr Mal ling inleåde serien af skålar med en skäl för nordens tvacne konungar. Tiden medgifver icke un någon muförlig redogörelse för de skål hvilka flere ( utan visa till de roforater. raa i morgon komma att lemna Professor L. K. Daa föreslog en skål för Finland, he Ad af kommerse. rådet Frenckel; nr Bj j bragte i et: glänsande försdrag ski Sverige, hvilken besvarades a! professor Arrhenius med af de svenska mötesdeltagar öfverläraren svarada. Doktor Soklman avknöt till Björnstjerne Björnsons uttalanden, uti ett längre, trots sin något djerfva uppriktighet, med bifall mottaget föredrag ena skäl för Norge och unionen. Universitetsbiblio tekarien Daa talade för mötets vresnitarer och för en vidgad och utvecklad litterär förbindelse emellan brödralinderna; hvarest ter följde å:skilliga personliga skålar. Hr Jolin uppläste följande af hozom författade verser: Med fradgande betsel och fladdrande man ånghästarna rusa framåt. Hvad dra de för last på sin jernsmidda ban, hvad ha de för mål på sin stråt? Jo. lasten den borde väl kännas helt lätt i sitt sätt. n skara bokmalar på dammiga vingar mot fjellen sig svingar, fast trött till Inpeö n den måst ta sin reträtt. Och målet det känna vi alla förat, ty längtan har vältaligt språk. Vi vilja blott göra vår broderssalut och hvila från äftan och biåk: vi vilja inandas i djupaste drag på en dag den luft, som gör norrmän så fria, så friska, och ropa och hviska: Ned — bröder! — med skrankorna, tag efter tag! Men upp med vår fana! ty Endrägtens kraftstår sömmad på den uti gull. I smått som i stort behöfves det saft vf Uf just för lifslågans skull. Och derföre låtom oss taga itu hvarje nu med allt, som gemensamt vår lycka befrämjar, oss närmar och sämjar, och hugga uti en oc hvar såsom sju. Men veten I ej hvad vi ä för slags folk; I tvärt nragnantora NER GÅ nä mt mt ki ho nm rr AR OM ———— — Nå mn