Aftonbladet – 10 juli 1873, sida 3

fältslag, Scotbush. Hvem ser någonsin den, för hvars kula man stupar? Och inte för ty gå vi lugnt fram-i-striden:; Tror du inte att den största förskräckelsen, den enda verkliga, under en slagtning är just tanken på de slumpvis träffande skott, hvilka komma från — man vet inte hvem och träffa — ingen kan beräkna hvilken. Då du kommer ut till Krim skall du erfara precist detsamma som jag erfor vid Kap, i Cabul, i Punjab — en fruktan för att dö som ea hund, ingen vet hvar och huru. Men, Campbell, jag känner att jag skall ega mod i striden, Det vet jag. Och så skall du äfven nulJa, det har jag alltid sagt,, Campbell, atv du är den förståndigaste man som jag känner. Och dernäst kommer den här doktorn. Min syster får disponera jakten. Jag stannar här vid Penalva. Dermed gör du två goda gerningar, sade majoren. Du gör hvad som är rätt och du inger mod i mänget sinne. Tro mig, Scotbush, detta skall du aldrig ångra dig. Det gör en godt att höra dig tala på detta vis, Campbell! Man känner sig — jag vet inte huru — så mycket mera en man, då man är med dig, Du må inte tro, att jag inte ämnar-taga ganska noga vård om mig; det är blott min rättighet — men hvad det angår att rymma min väg, så... kan jag rakt inte göra något sådant. Hör på, sade majoren, det är en sak som jag hade glömt och som ingen annan heller torde kommit att tänka på. Är jak ten försedd med lifsmedel — jag menar färskt kött och grönsaker?För hin! re Jag skall gå tillbaka, låna mig en lykta