Aftonbladet – 10 juli 1873, sida 3

Var inte så säker derpå, sade Campbell. Vi skola gå dit och några af oss skola icke komma tillbaka, Freddy. Jag känner bättre än mången snnan, dessa rys: sar och har nu senast tala: mycket om dem med Thurnall, som varit anstöld i rysk tjenst. Har han varit i Sevastopol? Nej, jag tror nästan detia är det enda ställe på jorden der han ej har varit; men af allt hvad han säger och hvad jag redan förut vet, underskatta vi som vanligt vår fiendes styrka och skola få plikta derför. Men vi skola ändå slå honom, var säker derpä! Ja; men ej vid den första sammandrabbnirgen. Scotbush, ditt lif har varit som en barnlek hittills. Nu skall du komma att pröfva dess ailvar — det slags lif som fler talet af menniskor i hvarje tidsålder och i alla land har fört alltsedan Adams fall — ett lif af sorg och faror, af tårar och blod, misstag, förvirring och häpnad. Du skall komma att erfara en helt ny sensation, till att börja med, långt ifrån behaglig. Si mycket större skäl då att göra så mycket godt du kan, innan du går ut. Kansko skall du inte få tid att göra något godt, då du sätter foten i land på andra sidan hafvet. Scotbush teg några ögonblick; derefter svarade han: Nå, ja; rädd vill jag hoppas att jag inta är, men visst skulle jag önekat, att man kunnat möta den här koleran ansigte mot ansigte, som vi möta ryssarna, med en god säbel i handen och en god häst under sa: deln, i stället för att hon kommer lurande i mörker och ovisshet, utan att viana hvarifrån slaget träffar oss. Så kunna vi med skäl säga i hvart enda