Aftonbladet – 10 juli 1873, sida 2

Vi hade i går åter obehaget att nödgas nregistrera nya våldsåtgärder, hegångna af danska myndigheter mot svenska lotsar. Det pinsamma intryck, berättelserna om de lanska myndigheternas tillvägagående ilotsfrågan redan från början varit egnadt att framkalla, måste nu blandas med en hög grad af förvåning, att icke säga häpnad, då man genom det svenska officiella bladet erfarit, att underhandlingar pågå mellan svenska och danska regeringarne om tvistens biläggande genom ömsesidiga medgifvanden. Att sådana kunna ifrågasättas, ådagaläigger ju att danska regeringen vidgär, att hon icke har någon klar och oomtvistelig rätt att stödja sina anspråk på — ty i sådant fall ifrågakomme väl inga medgifvanden. — och det vore väl under sådana omständigheter det minsta man af den danska regeringen kunde begära, att hon inställde tillämpningen af de våldsamma åtgärderna för skyddandet af sitt förmenta lotsmonopol till dess underhandlingarne antingen leåt till den åsyftade öfverenskommelsen eller blifvit afbrutna derföre att en sådan icke kunnat bringas till stånd. Det förefaller oss högst besynnerligt, att man kan i Danmark förbise konseqvenserna af det handlingssätt man nu iakttager. Såsom vi sett, tvekar den danska regeringen icke att med väpnad hand uppträda för att försvara hvad hon anser vara danska undersåters rätt. Nu har hon emellertid genom förda underhandlingar erfarit, att den svenska regeringen å sil sida anser sig i den omtvistade frågan förfäkta svenska undersåters lagliga och tvaktatsenliga rätt, och hon skall derföre svårligen kunna undgå att förutsätta möjligheten af att den svenska regeringen kan finna sig föranlåten att vidtaga lika kraftiga åtgär: der för ait skydda hvad hon anser vara svenska medborgares rätt, som dem danska regeringen verkligen vidtagit för att skydda Danmarks och danska medborgares förmenta rättigheter. Men om så skedde, hvar befunne vi oss då? Vi kunna omöjligen förutsätta att danska regeringen kan vilja bringa det dit vi i sådant fall skulle komma, och man bör derföre kunna vänta att hon finner sig manad af omsorgen att undvika. till och med möjligheten af de beklagliga konseqvenser, hvartill hennes hand liogssätt logiskt kunde leda, att inbibera vidare fullföljande af de åtgärder, hon nog förhastadt vidtagit, intill dess att tvisten antingen blifvit löst genom en öfverenskom: vag i godo eller genom internationel skiljeom. Hvyad åter den svenska regeringen angår, vilja vi hoppas att hon icke underlåter gifva den danska regeringen tillkänna, att hon icke kan med likgiltighet anse, att svenska medborgare genom danska myndigheter beröfvas sin personliga frihet och sin egendom för handlingar, som den svenska regeringen icke kan medgifva vara utförda på ett område, dit Danmarks domvärjo i afseende å främmande makters undersäter sträcker sig. Innan vi för dagen lemna detta ämne anse vi oss slutligen böra ur Göteborgs Handelstidning återtergifva några anmärkningar och betraktelser, som förekomma i nämnda tidning med anledning af den sam: ma artikel i danska Feilrelandet, som vi för ett par dagar sedan upptogo till bemötande. G. H. T. yttrar bland annat: Man lärer näppeligen i folkens historia kuana uppleta något motstycke till ett så dant förfarande, allraminst när det gällt tvenne folk, som stå till hvarandra i så vänskapliga förhållanden, som Sverige och Danmark. Äfven om rätten varit klar och oomtvistad, hade Danmark bort undvika ett så dant våld; men ännu svårare blir saken, när SS fo do p mt ht ch 1 ag mm I Ä — —— — — — --— ??!??———-.—-—— —-22 2 21 -x8 Z 0 2 ? mm rätten, efter hvad som nu blir alltmer tyd-: ligt, icke är på Danmarks sida. Lyckligtvis har man här haft att göra med en öfvermåttan hofsam motpart, hvarigenom svårare brytningar åtminstone hitintilts undvi-. kits, men gifvet är, att Sveriges regering icke kan låta saken alltför länge fortgå på detta vis, utan att draga öfver sig ett växande missnöje inom eget land och ringaktving från andra regeriogars sida, hvilka taga kännedom! om striden, — — — — — — — — Om Danmark, såsom F:edrelandet påstår, hade, på grund af 1857 års traktat, rätt till uteslutande lotsning i Suadet, så borde väl denna rätt gälla äfven de svenska farvattner. Men detta är likväl ej från dansk sida yrkadt. Traktaten gör dock ingen skilnad mellan det ena eller andra farvattnet, utan talar om Sundeti allmänhet, och dit hör ju äfven Drogden. Af hela sakens sammanhang framgår tydligt, att Danmark : finnas att tillgå i Sundet för dem som vilja anlita dem — för denna skyldighet har Danmark fått rikligt betaldt — men att deraf ingalunda följer någon rätt till monopol på tadt. Icke mindre anmärkningsvärdt är hvad Feedrelandet upplyser i fråga om de vidtagna och, såsom det synes, fortsatta våldsnemligen, att danska regeringen, efter det svenska lotssällskapet för Sundet bildats, under en svensk sjöofficers ledning, gjorde föreställningar deremot i Stockholm och inedde underhandlingar om en öfverenskommelse. Men då denna framställning, säsom det synes, ej ledde till något resultat, så såg sig danska regeringen nödgad till, efter uppfordran från Folkethingets finansutskott, att framkomma med den lilla strafflag, hvars verkställighet gjort ond blod. et är häri det oförsvarliga i Danmarks handlingssätt ligger, och hvartill, såsom vi förut yttrat, man näppeligen skall kunna uppleta något motstycke mellan nationer, som stå till hvarandra i vänligt förhållande. Danska regeringen inleder. underhandlingar med svenska regeringen i saken, hvilket ju innebär, att en internationel fråga här föreligger. Men då dessa underhandlingar ej leda till något resultat — svenska regeringen har väl då ogillat Danmarks anspråk — tager man helt obesväradt sjelf ut sin förmenta rätt, i det man gör en liten strafflag och uppbringar fredliga svenska fartyg med krigsskepp, arresterar svenska undersåter och fråntager dem deras ärligt förväl är förpligtadt att vaka öfver, det lotsar : lotsningen, börande Danmark fastmer vara l: ganska tillfredsstäldt med, att dess äliggande blifvit, genom främmande mellankomst, lätåtgärderna mot de i sin goda rätt staddel svenska lotsarne. Feedrelandet upplyser