nämna ett ord om farans storlek. Valencia föreslog att nan genast tillsammans borde fara till en badort fyrtio mil derifrån; Els ley var i sitt hjerta hågad nog derför, men tvekade ändå; stackars karl, han visste icke i denna stund hvar han skulle få pengar till resan. Hans hustru visste att hon skulle kunna läna af Valencia, men var ändä icke för planen. Kanske var kolerasmittan i luften på mänga mils omkrets. Resan i denna brännande solhetta torde göra barnen sjuka, och bostäderna vid badorter voro så afskyvärda — aldrig vädrade, men fulla af osund Inkt; man fick ofta febrar der. Valencia var böjd för att be handla dessa invändningar som en moderlig svaghet, men major Campbell förklarade att mrs Vavasour håde alldeles rätt i sina påståenden; hvarpå Valencia sade, att om Lucia tänkte så, skulle naturligtvis major Campbell finna det alldeles riktigt, och att disputera med en sådan Solon tjenade till intet. Hvilket yttrande Elsley hörde och skar tänderna i raseri. I detsamma utbrast Scotbush helt glad: Nu vet jag! Hvarför inte resa sjövägen? Tagen Sjötrollet och begifven er af. Hvarthän? Jo, nu har jag också hittat på det. På min ära, båller jag inte på att bli förståndig, Valencia, trots alla dina onda profetior. Faren upp till kusten af Wales. Det finns ingenting så helsosamt som en sjöresa och vattnet är ju lugnt som en spegel. Ni kunna landa vid Port Madoc, såsom jag alltid ämnat göra, och vid Beddgelert äro rum i ordning för min räkning sedan en vecka. Rätt bra att ni hålla dem vädrade och friska tills jag kommer, Se så, Valencia, packa in ditt krimskrams, och du, Lucia; gör i ordning småherrskapets vag